ANNONSER

Fana_nr_226a_interpolerad

Vår ­ enighets fana

På Dalarnas Folkrörelsearkiv i Falun avslutas inom kort ett
projekt med att fotografiskt dokumentera alla arkivets 314 fanor och standard som främst kommer från politiska och fackliga organisationer, men även från nykterhetsrörelsens och frikyrkornas organisationer. Bilderna kommer att läggas i en databas på arkivets hemsida, www.dalarnasfolkrorelsearkiv.se, i syfte att tillgängliggöra fanorna för en bredare allmänhet.

fanorna har alltid haft ett starkt symbolvärde för sina ägare. Med sitt rika bildspråk och slående deviser var de ett viktigt uttrycksmedel, speciellt under 1880-talet som var en tid av spirande industrialism och ett framväxande proletariat. Fanorna användes i samband med demonstrationer, offentliga möten och polisprovokationer med mera. De första demonstrationerna gällde åttatimmars arbetsdag, rösträtt och föreningsfrihet. Idag används fanor i samband med begravningar och pryds då med sorgflor.
Speciellt de äldre fanorna är bildrika och allegoriska, gjorda i silke eller ylle med handmålade och handbroderade bilder.
Anskaffandet av en fana var en dyr investering. Då Stockholmsplåtslagarna 1892 invigde sin fana gick kostnaderna på 200 kr – vilket motsvarade 3-4 månadslöner för en plåtslagare.

I Örebro var ateljén Lindblads, i början av 1900-talet, specialiserade på att måla fanor åt fackförenings- och nykterhetsrörelsens organisationer. Liknande verksamheter fanns bland annat i Köping, Göteborg, Torshälla och Trollhättan. Fanmålarna var alltid män, medan de som broderade fanorna var kvinnor. Några av dessa kom att bli välrenommerade och mycket kända för sitt hantverk.

Motiven på fanorna är en manifestation av medlemmarnas ideal och strävanden. De så kallade traditionella folkrörelserna utmärks av att dessa ofta var kampanjdrivande och hade som mål att bekämpa det som sågs som brister i samhället. Folkrörelserna gav medlemmarna möjligheten att agera för och enas kring en gemensam sak och betraktas som ett viktigt led i den demokratiseringsprocess som tog sin början kring förra sekelskiftet.
Fanornas symbolspråk uttrycks genom olika färger och symboler. Motiven på fanorna hämtades främst från olika skråhantverkarnas yrkesemblem, franska revolutionen och kyrkan, men också från den antika och den nordiska mytologin.

Den röda färgen förknippas i första hand med socialism och kärlek, men det är också krigsguden Mars färg. Inom kyrkan symboliserar den röda färgen Kristi blod eller martyrernas lidande och ansågs ha en både magisk och gudomlig kraft. Det har inte alltid varit självklart att den röda färgen skulle representera fackföreningsrörelsen. Färgen antogs i samband med den franska revolutionen, som en symbol för arbetarrörelsens önskan om ett rättvisare samhälle. På många äldre fackliga fanor syns påverkan av franska revolutionen. Marianne – hjältinnan från den franska revolutionen 1789 – finns således avbildad på många svenska fanor stående på en jordglob eller i en soluppgång. Jordgloben visar på internationell solidaritet och användes både av arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen. Hammaren har fått stå för rättvisa och hämnd och utgör tillsammans med skäran sovjetstatens emblem.
Solen symboliserar visioner och stjärnan framtidstro. Den franska revolutionens devis: ”Frihet, jemlikhet och broderskap” är den vanligaste texten på fackföreningsfanorna, men texten ”Vår enighet” förekommer också ofta. Behovet av enighet, broderskap och solidaritet illustreras med ett handslag.
Blått är sanningens, trohetens och ärlighetens färg och sammankopplas sedan antiken med de himmelska sfärerna. Himmelsguden Zeus och jungfru Maria bär alltid blåa kläder. I Sverige och England kom blått att bli de konservativas färg. Den gröna färgen är hoppets, allt levandes och frihetens färg. De antika gudar som förknippades med dödsriket hade svart som sitt kännetecken. Inom kristenheten kom den svarta färgen att förknippas med död, sorg och helvetet, men också med skam, förtvivlan och det otillåtna. Vitt däremot står för oskuld, kyskhet och jungfrulighet, men symboliserar även vänskap och fred. Svart är också ett uttryck för fascism, nazism och anarki. Syndikalisternas fanor är ofta svarta. 

”Folkrörelserna gav
medlemmarna möjligheten att agera för och enas kring en gemensam sak”

Litteratur
1. Fackliga fanor, En utställning från LO och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, 1998.
2. Fanor och standard i Västerbotten, Folkrörelsearkivet i Västerbotten, 1988.
3. ”Vår enighets fana” – ett sekel fackliga fanor, 1998.
4. Vår röda fana har inte alltid varit röd, Helsingborg 1986.

Text Soili-Maria Olli smo.faw@telia.com

Fana_nr_73

Fana_nr_38b

Fana_nr_217

 

ANNONSER