ANNONSER

5

Analoga arkiv – i elektronikens förlovade land

Under en resa för att bekanta sig med Japans statliga arkivväsende, fick Riksarkivets Andreas Wallgård möta såväl en överraskande välbekant “arkivvardag” som många helt nya erfarenheter. Som exempelvis vikten av att ta på sig tofflor i arkivmagasin och att varje arkivleverans bör bli omsorgsfullt gasad innan den kan packas upp.

– Jag hoppas att du och dina svenska arkivariekollegor vill stötta vår världsarvsansökan till UNESCO, säger Etsuo Nishimura vid Kyoto Prefectural Library and Archives. Han visar stolt runt i det pågående arbetet med att digitalisera handlingarna från Toji Hyakugo Monjo, ett av Kyotos otaliga shintotempel med tillhörande kloster. Men till skillnad från de andra har Toji ett välbevarat arkiv som omfattar 20 000 dokument från 700-talet(!) och framåt.

Även om den historiska traditionen och intresset för landets egen historia lever stark i Japan (ett land vars kejsarfamilj räknar över 1500 år på tronen) så är arkivsektorn påfallande ung.
Nationens äldsta offentliga arkiv (Yamaguchi Prefectural Archives) öppnade 1959 och National Archives of Japan (NAJ) har bara drygt 40 år på nacken och blev en mer självständig myndighet först 2001. Uppbyggnaden av arkivväsendet är i högsta grad en ännu pågående process och i dagsläget kan allmänheten besöka arkiv i 30 av landets 47 prefekturer.
Flera faktorer har spelat in i fråga om arkivens bevarande i Japan. Administrativa reformer (framförallt i spåren av 1860-talets Meijirestauration då landet gick från feodalvälde till centralstyre) har ofta fört med sig stora arkivförluster, landets klimat och geografiska läge har också krävt sina tribut. Här finns en fruktad fauna av skadeinsekter med god pappersaptit (därav ovan nämnda gasbekämpning) och såväl tyfoner som jordbävningar är återkommande realiteter. Bombningarna under andra världskrigets slutskede har också satt sina spår i arkiven. Därtill kommer det faktum att de arkiv som trots allt har överlevt är spridda på flera olika händer. Bibliotek och museer förvarar arkiv i betydligt högre grad än i Sverige och officiella arkiv från Japans feodala tid finns inte sällan hemma hos ättlingar till regionala ledare.

Nog om det historiska och mer av den japanska högteknologin och dess användning inom arkivsektorn, tänker nu någon. Det får erkännas att även jag hade en sådan förväntan, men robotarna lyste med sin frånvaro under mina besök. I stället kunde jag konstatera att japanska arkivariekollegor arbetar i en tämligen konventionell och analog anda. Datorerna är påfallande få i kontorsmiljöer och i forskarsalar. Mikrofilmning är exempelvis en i högsta grad ännu levande verksamhet (även om digitaliseringsarbeten ofta pågår parallellt). Den statliga arkivsektorn är inriktad på att hantera pappersarkiv, elektronisk arkivinformation har man ännu inte funnit formerna för att ta emot och hantera långsiktigt. På flera håll uttryckte man att den avvaktande hållningen bygger på dåliga erfarenheter av tidigare försök på området. Ett av de mer ödesdigra exemplen (som till och med omtalades i svensk dagspress) var förlusten av flera miljoner japaners pensionsunderlag som uppdagades 2007.

Om man ska försöka samla ihop och sortera intrycken från resan så har jag mött kollegor som jobbar under väldigt olika förutsättningar. Nationella regelverk och spelregler saknas ännu på många områden. Gemensamt för alla institutioner som jag besökte var att olika delar av verksamheten var utlagd på privata aktörer, framförallt fotografering/scanning men också bevarandeinsatser och förteckningsarbete. Genomgående kunde man också notera en hög ambition i det utåtriktade arbetet. Ett arbete som endast i mindre grad kanaliseras via hemsidor och knappt alls via sociala medier. Istället möter nästan överallt generösa utställningslokaler med flertalet ambitiösa utställningar per år och en omfattande föreläsnings-verksamhet. Arbetet med den publika verksamheten fungerar också som en väg in för nya frivilligarbetare, ett annat återkommande inslag som man möter vid japanska arkiv. En intres-serad allmänhet kan efter en kortare introduktion få göra en insats med registrering eller enklare vårdinsatser.

I arbetet med det unika Toji-arkivet i Kyoto finns dock bara yrkesfolk inblandat berättar herr Nishimura. Han ser framtiden an med tillförsikt i förhoppning om ännu en världsarvssymbol på Kyotos karta (där finns redan nu 17 stycken). Jag håller tummarna. 

Studieresan till Japan med besök på arkivinstitutioner i Tokyo och i prefekturerna Kyoto, Okayama,Yamaguchi och Fukuoka blev verklighet tack vare Stipendiestiftelsen för Studier av Japanskt Samhällsliv och Gustaf Fjetterströms Stiftelse för Arkivvetenskaplig Forskning.

En ny hämtning till forskarsalen i NAJ:s huvudbyggnad i Tokyo förbereds av Sachi Kamejima. Det kan noteras att det vi i Sverige passande nog kallar för Japansk bindning dominerar i magasinets hyllor. Volymerna trivs bäst liggande.

En ny hämtning till forskarsalen i NAJ:s huvudbyggnad i Tokyo förbereds av Sachi Kamejima.
Det kan noteras att det vi i Sverige passande nog kallar för Japansk bindning dominerar
i magasinets hyllor. Volymerna trivs bäst liggande.

En tredjedel av alla anställda vid Riksarkivet i Tokyo samsas i ett och samma  rum.

En tredjedel av alla anställda vid Riksarkivet i Tokyo samsas i ett och samma rum.

Itou Kazuharu vid Yamaguchi Prefectural Archives förevisar hängande arkiv med trängande vårdbehov.

Itou Kazuharu vid Yamaguchi Prefectural Archives förevisar hängande arkiv med trängande vårdbehov.

Text och foto Andreas Wallgård andreas.wallgard@riksarkivet.se

ANNONSER