ANNONSER

Arkivering av sociala medier

Lars Lundqvist är chef för informationsavdelningen vid Riksantikvarieämbetet. Arkiv har talat med honom om värdet av att kulturarvsmyndigheter är aktiva i de sociala medierna, och vad det innebär för deras arkivering.

Sedan länge är nätet fyllt av diskussionsforum där olika ämnen debatteras och analyseras av intresserade privatpersoner. Påfallande ofta tas historiska fakta och skeenden upp. Medborgare på nätet delar med sig av upplysningar som kan vara självupplevda, återberättade eller i många fall subjektiva tolkningar och åsikter. Förutom diskussionsforum fyller idag de stora sociala medierna den funktionen, framför allt Facebook, Youtube 
och Flickr.

Lars Lundqvist, hur ser du på RAÄ:s förhållande till de sociala medierna?
– Sociala medier ger idag olika verksamheter en möjlighet att arbeta öppet och transparent. De sociala medierna ger inte bara en hög grad av insyn utan kan vara plattformar för former av samarbete, där personer med olika bakgrund och kompetenser kan bidra till olika processer.
Myndigheter arbetar ytterst på uppdrag av medborgarna. Därför finns få skäl till att man inte ska arbeta öppet, om man nu bortser från de fall där juridiken säger något annat.
Det finns därför goda skäl till att utgångsläget för myndighetsarbete ska ske så öppet som möjligt.

Är det naturligare för en kulturarvsmyndighet att satsa på den typ av mer jämställd dialog med medborgarna som sker via de sociala medierna, än vad det vore för exempelvis skattemyndigheterna?
– Då en kulturarvsmyndighet så tydligt sysslar med medborgarnas gemensamma kulturarv har man ett behov av att umgås med dem på ett annat plan än som myndighet. Det blir en annan situation än när Försäkringskassan informerar om sjukintyg eller Skatteverket kräver in en självdeklaration. När RAÄ först satsade på sociala medier 2007 fanns en intern rädsla för att den anställdes unika kompetens kring exempelvis bilder skulle förringas eller rentav förstöras, genom allmänhetens kommentarer. Den värsta rädslan har idag försvunnit. Jag tror på att den totala öppenhet och ständiga interaktion som sker i sociala medier leder till att informationen till slut blir korrekt och rena lögner rensas bort. Se det som massans oändliga vishet. Den information som RAÄ får in via sociala medier värderas fortfarande källkritiskt och gör ibland att de interna databaserna kompletteras eller korrigeras.

Du anser att myndigheternas 
närvaro i de sociala medierna skall arkiveras för framtiden. Varför?
– Min förhoppning är att den interaktion som sker via sociala medier i en nära framtid förstås som – och hanteras på samma sätt som – all annan information som kommuniceras, oavsett om det sker muntligt, i ett konferensrum, via telefon, fax, brev eller SMS. Kort sammanfattat kan man säga att det som har höjd och bäring på myndighetens arbete arkiveras, medan det som är av mindre vikt gallras. Det som är olagligt eller olämpligt hanteras som allt annat olagligt och olämpligt, oavsett hur det har hamnat på myndigheten.
Interaktionen på sociala medier är ofta till karaktären väldigt lika muntliga samtal mellan personer, och uppfattas oftast så av de parter som är inblandade. De skulle kanske kunna beskrivas som ett sorts ”arbetsmaterial” eller en normal informationsinhämtning.
Jag har själv sett mycket få fall där medborgare kommunicerat ärenden med höjd. Ofta handlar det mer om support eller kundservice. Eller så har det formen av glada tillrop, exempelvis ett ”Gilla” på Facebook.

Uppstår det kontakter mellan myndigheter och medborgare på er egen www.k-blogg.se som annars skulle ha kanaliserats via www.raa.se, och därför bör arkiveras?
– Riksantikvarieämbetets webbplats www.raa.se saknar funktioner för interaktion. Där hänvisas myndighetspersoner och medborgare till kontakt via telefon, epost eller fax. Innehållet på www.k-blogg.se hålls ordnat, backas upp och avses att arkiveras. Gallring av kommentarer sker automatiskt avseende spam. Så vitt jag kan komma ihåg har vi endast i ett fall haft ett ”problem”. Det gällde en person som bad om att dennes egna kommentar skulle ändras på grund av att personen uttryckt sig oklart. Alltså kan människor, så långt vi kan se, ganska väl uppfatta skillnaden mellan kanaler för ”myndighetsmässiga ärenden” och andra som mer bjuder in till insyn och diskussion.

Du menar alltså att i RAÄ:s digitala arkiv kommer det stora flertalet av alla sidor och texter att arkiveras?
– Det är klart att det finns gränser för vad som bör arkiveras. Redan idag sker så klart en gallring av den information som flödar in och ut från en myndighet. Min egen arbetsplats 
- RAÄ – hanterar mycket litet personuppgifter och integritetsfrågorna är därför ganska små. 
”Myndigheter arbetar ytterst på uppdrag av medborgarna. Därför finns få skäl till att man inte ska arbeta öppet”

Lars Lundqvist har varit drivande i RAÄ:s satsning på öppenhet och deltagande i de sociala medierna. Personal vid RAÄ har börjat blogga och twittra, och RAÄ har lagt upp delar av sitt bildarkiv på Flickr där värdefull hjälp har erhållits med identifikation av äldre fotografier.

Text Anders Gidlöf anders.gidlof@naringslivshistoria.se

ANNONSER