ANNONSER

iStock_000018601796Large

Att bevara ljud

När en generation instrument och instruktioner inte längre till­verkas, börjar gå sönder eller när kunskapen om hur de fungerar går förlorad, då krävs insatser för att hålla ljudupptagningarna vid liv. Ljuden måste migreras till en ny plattform.

– Vårt mål är att inspelningarna ska bevaras för alltid, säger Mathias Boström, forskningsarkivarie och ansvarig för ljudsamlingarna vid Svenskt visarkiv. Vad ”för alltid” innebär i praktiken är att samlingarna ska bevaras till nästa generation av medarbetare eller nästa generation av teknik. Hur dessa kommer att se ut är i båda fallen okänt.

Svenskt visarkiv är ett statligt svenskt arkiv som arbetar med bevarande av äldre visor, instrumentell folkmusik, svensk jazz och äldre populärmusik. Svenskt visarkiv arbetar med att ta sina ljudupptagningar från en generations tekniska verktyg till nästa. Ljudupptagningarna överförs från analoga format till digitala filer, men originalinspelningarna gallras inte eftersom man inte enbart vill förlita sig på den senaste generationens teknik. De digitala filerna sparas både i en digital arkivlösning och på lösa hårddiskar. Man förlitar sig inte heller bara på inspelningar utan bevarar även noter. Inte i backupsyfte utan för att inspelningar och notation dokumenterar ljud på olika sätt.
– Fonogramupptagning och notation av en visa är två skilda representationsformer, med sina respektive för- och nackdelar. Not- och bokstavsskriften återspeglar vanligtvis visan på ett begränsat sätt, där fokus ligger på strukturering av ord, tonhöjder och rytm, medan klangfärg, variationer och annat musikaliskt finlir är svårare att notera. Ifall man trots allt försöker göra detta finns det risk att notationen blir överlastad och därmed svårläst, säger Mathias Boström.

Noter och inspelningar lyder inte bara under olika tekniska cykler utan även under olika juridiska förutsättningar trots att båda har funktionen att förse instrument med instruktioner om hur ljud ska återskapas.
– Upphovsrättslagstiftningen förhindrar oss från att tillgängliggöra våra inspelningar via webben utan tillstånd från de som framträder på inspelningarna. Här finns en stor skillnad gentemot motsvarande material i handskrift, där varken den som spelade eller den som upptecknade traditionella låtar kan hävda samma upphovsrätt, säger Mathias Boström.
Ett liknande migreringsarbete som det som pågår på Svenskt visarkiv har skett på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) i samarbete med Kungliga biblioteket (KB). Stora delar av ljudmaterialet hos ARAB hotade att förstöras genom slitage och avmagnetisering. Ett annat problem var att kunskapen hade försvunnit om hur äldre typer av utrustning och band fungerar. De analoga ljudupptagningarna låg på många olika databärare som till exempel, ljudtråd, olika sorters rullband och diktafonkasseter.
– Vi har väldigt många olika format som vi var tvungna att hitta lämplig utrustning för att överhuvudtaget kunna digitalisera. För vissa format fanns det ingen originalutrustning för att kunna lyssna och digitalisera inspelningarna. Nya och annorlunda lösningar har utvecklats för att kunna digitalisera även dessa inspelningar. Detta gjordes i samarbete med KB och ljudtekniker som anställts specifikt för digitaliseringsprojektet, säger Catalina Benavente som arbetade som projektledare för digitaliseringsprojektet på ARAB.

Skadade diktafonband behövde plockas isär för att kunna spelas upp via uppspelningsutrustning som de egentligen inte var kompatibla med. Vissa skivor var tvungna att spelas upp på en skivspelare med en extra tillagd tyngd eftersom de annars inte gav ifrån sig ljud. Tack vare all uppfinningsrikedom kunde ljud spelas upp med instrument som de egentligen inte var ämnade för och kunde därmed migreras till en digital plattform.
Materialet som har digitaliserats är främst upptagningar från kongresser, möten och debatter från olika fackförbund och politiska partier. Det finns intervjuer med personer som arbetade som hembiträden och städare men också intervjuer med företrädare för fackföreningsrörelsen. Många ljudupptagningar kommer från personarkiven. Där finns bland annat inspelningar från tidigare statsministrar som Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson: allt ifrån inspelade minnesanteckningar till anföranden i offentliga sammanhang.

En del av inspelningarna finns återgivna i textform som utskrifter av tal eller protokoll. Inspelning och utskrift kan då samspela för att ge en samlad bild av ett sammanhang. Ibland kan det vara svårt att höra vad som sägs på inspelningen men då kan utskriften fylla i orden. Utskriften saknar emellertid betoningar och tonlägen. Det är även vanligt att protokoll inte ger hela bakgrunden till varför ett beslut togs. Inspelningen kan ge en helt annan bild av hur diskussionerna gick, en mer dokumentär prägel utan det tillrättalagda tilltal som ofta kännetecknar formell skrift.
ARAB förde inte bara över ljud från ett analogt format till ett digitalt för att hålla ljuden vid liv utan såg även potentialen i att göra ljuden mer tillgängliga.
– Vi ansåg att detta var en viktig del i projektet. Det var viktigt för oss att inte bara digitalisera ljudupptagningarna utan att de även blev sökbara på ett bra sätt för forskare och allmänhet. En stor del av projektet ägnades åt att komplettera ljudupptagningarna med relevant metadata. Man kan i många fall i registret söka på exempelvis ett enskilt tal eller händelse eller eventuell person. Vi har skapat ett register där det går att söka och på en gång trycka fram och lyssna på önskad inspelning. Registret/inspelningarna finns tillgängligt i ARAB:s forskarexpedition. En stor del av det digitaliserade materialet är även sökbart i Svensk Mediedatabas och kan även avlyssnas på Avdelningen för audiovisuella medier på KB, säger Catalina Benavente. 

”Där finns bland annat inspelningar från ­tidigare ­statsministrar som Tage ­Erlander,
Olof Palme och Ingvar Carlsson”

Text David Tibblin david.tibblin@stockholmvatten.se

ANNONSER