Det lugna arkivet

Nu har det hänt igen. Kanske känner ni igen er, kanske inte, men hos mig händer det med jämna mellanrum. Och varje gång det händer blir jag lika full i skratt. Det verkar som om många där ute har missförstått en hel del av vad en arkivarie gör, och dessa många verkar tro att man… Read More »

2018-06-29

Nu har det hänt igen. Kanske känner ni igen er, kanske inte, men hos mig händer det med jämna mellanrum. Och varje gång det händer blir jag lika full i skratt. Det verkar som om många där ute har missförstått en hel del av vad en arkivarie gör, och dessa många verkar tro att man kan sätta likhetstecken mellan arkiv och tysta kloster.\nNu är ni nyfikna och vill veta vad jag talar om. Jag pratar om arbetsträning och arkiv!\nGång på gång blir jag uppvaktad av HR-konsulter och arbetsförmedlare som fått en snilleblixt. De har en person som behöver lugnt och ro i sin arbetsträning och det kan man ju få i arkivet.\nMan vill svara som tonåringen svarar när man frågar om skolan varit trevlig idag: – Jo tjena!\nSå med stort tålamod förklarar jag på mitt pedagogiska vis att:

1. Jag jobbar inte så ofta i själva arkivet, det är inte där jag har min huvudsakliga gärning som kommunarkivarie.\n2. Man kan inte släppa in någon att på egen hand ta initiativ i arkivet, inte ens om personen behöver arbetsträna, ty arkiv styrs av lagar och regler.\n3. Och framförallt! Det är inte tyst och lugnt och ostört att vara arkivarbetande.

Det sista har många svårt att förstå. Fortfarande tror man att arkivarier sitter i nedsläckt hörn i ett källarutrymme och bläddrar i gamla handskrifter. Och visst vore det skönt vissa dagar, det kan jag medge. Men det är inte min verklighet. Snarare tvärt om. Så fort jag öppnar dörren till arkivet och sätter igång med något handfast arbete därnere så kan jag räkna minuterna till en första personen står i dörren och ”ska bara fråga” eller ”undrar vad det här är för skattkammare” eller ”jag letar efter en uppgift och nu när du ändå är här”. Efter det brukar det komma in någon med jämna mellanrum under hela den tiden jag är i arkivlokalen. Jag välkomnar detta, det är fantastiskt, men det är inte ”en lugn vrå att starta om sitt arbetsliv i”.\nBredvid vårt arkiv ligger en rad av små konferensrum. Ledningen kom på att de finurliga namnen ”Prologen”, ”Monologen”, ”Dialogen” och ”Kronologen” (jag vet att det är ett tveksamt ord) så jag tog helt enkelt och namngav arkivet till ”Psykologen”. Med alla samtal som sker där tycker jag det är helt befogat. En plats för möten men inte för den som vill vara ostörd ett par timmar om dagen. Att jag sedan ville sätta en skylt på toaletterna där det stod ”Urologen”, det är en helt annan historia…

Text: Anneli Brattgård

Dela
Skriv ut

#nyheter


Fler reportage

Se alla


Inga artiklar med Nyheter tagg hittades