ANNONSER

500px-Bundesarchiv-Logo.svg

Diplomerad arkivarie – Har den tyska modellen en framtid i Sverige?

Det kan finnas fördel-ar och nackdelar med att ställa upp formella krav för vad som ska krävas för att få till-
höra en viss yrkesgrupp. Hur skulle arkivarieyrket påverkas av sådan utveckling i Sverige?

Inom medicinska yrken har en formell legitimation länge varit fallet, något som även ska införas för examinerade lärare. I internationella sammanhang kan vi se en möjlighet att gå halvvägs mot legitimation genom en så kallad diplomering. Diplomarkivarier har inte ensamrätt på att utföra yrket men innehar ändå en speciell yrkestitel som på ett eller annat sätt ska vara ett kvalitetsmärke. Diplomering ger även en möjlighet att ställa krav på hur utbildningen till arkivarie skall vara strukturerad, något som kan vara en fördel både för arkivarierna själva och deras arbetsgivare.

I Sverige finns inget formellt krav för vem som får kalla sig arkivarie. Vanligtvis brukar en arbetsgivare kräva en examen med 40/60 poäng arkivvetenskap men i övrigt kan högskole-meriterna skifta mycket. En hel del arkivarier har enbart en A-kurs i arkivvetenskap som enda högskoleutbildning, andra en mastersutbildning med ett annat ämne som grund. I många fall måste det anses vara en fördel att arkivarier bär på en del forskningsinsikt, som ändå en kandidat- eller mastersutbildning kan sägas ge. Vi kan också mena att en låg utbildningsnivå drar ner löner och status. Detta är självfallet en känslig fråga, speciellt på arbetsplatser där det finns arkivarier med olika nivåer på sina högskolemeriter.

Hur ser det då ut i en arkivvärld där ett diplomsystem finns? I Tyskland presenterades 2002 en undersökning av olika utbildningskategorier inom arkivväsendet. Fem stycken kategorier identifierades: En forskar- och arkivariekategori där medlemmarna även hade en forskarutbildning, en diplomkategori där nivån är satt till mastersutbildning och en lägre nivå fast med arkivutbildning som går under namnet archivassistent, men som troligtvis skulle motsvara arkivarie i Sverige. De lyckades även identifiera två övriga grupper – en med annan högskoleutbildning än arkivvetenskap och en helt utbildningsfri kategori. En skillnad mellan Sverige och Tyskland är att utbildningen har olika inriktning beroende på vilket universitet eller högskola som ger den. Det finns en skillnad mellan diplomutbildningar och utbildningar på lägre nivå, och den som väljer utbildning är medveten om vilken nivå den placerar sig på i och med utbildningsvalet. Detta förhindrar en inflation i utbildning som annars kan bli fallet. Ett diplomeringssystem skulle kunna få en sådan utveckling att stanna upp.

Några nackdelar kan dock identifieras om vi skulle införa ett diplomeringssystem i Sverige. För det första är själva övergångsperioden en nackdel – vi har om inte annat sett detta i och med införandet av en lärarlegitimation och alla problem detta har fört med sig. Att starta en diplomutbildning är inga problem, men vilka av de som idag har tjänstetiteln arkivarie skall kunna tillgodoräkna sig den? För det andra kan utformningen av kraven ge problem både om den blir för snäv eller för bred. Utifrån detta är övergången mellan nuvarande system och ett diplomsystem problematisk. Samtidigt finns det möjlighet att öka både status och lön genom en stadfäst utbildning med ordentliga krav.

”Diplomarkiv-arier har inte ensamrätt på att utföra yrket men innehar ändå en speciell yrkes­titel som ska vara ett kvalitetsmärke.”

Foajén av federala arkivets huvudbyggnaden i Koblenz, Tyskland.

Foajén av federala arkivets huvudbyggnaden i Koblenz, Tyskland.

Text Rikard Friberg von Sydow 
rikard@fribergvonsydow.se

Rikard Friberg von Sydow är teologie doktor med en filosofie kandidat i arkivvetenskap från Uppsala universitet.

ANNONSER