ANNONSER

Framtidens arkivarier

Arkivbranschen är en bransch i förändring. Tidningen Arkiv har pratat med tre unga arkivarier, David Tibblin, Camilla Vaara och Karin Widholm, om studierna, yrkesvalet, jobbet och framtiden.
Text Mats Janson m.janson@akessoncurry.com

Hur hamnade ni i arkivbranscen?
Karin Widholm (KW): Att jag skulle bli arkivarie var aldrig någon självklarhet. Jag studerade på högskolan och det enda som egentligen var självklart var att jag hade ett brinnande historieintresse som jag gärna ville omsätta till något praktiskt och användbart. Jag fick min första kontakt med arkivvärlden då jag forskade till min C-uppsats i historia och satt i Eskilstuna stadsarkivs forskarsal och läste nittio år gamla kommunala protokoll skrivna med i princip omöjliga handstilar. Hur som helst föddes en djup fascination över arkivhandlingarna och den information de kunde förmedla. Här fanns röster från det förgångna och en direkt länk till historien. Jag upplevde en stark upptäckarglädje varje gång jag fann något jag sökte efter, men det var inte forskarvärlden som lockade mig mest utan möjligheten att få förmedla de uppgifter man kan finna i ett arkiv.

Camilla Vaara (CV): Jag har alltid haft ett intresse för att strukturera och ordna. Som sexåring färgkoordinerade jag min garderob och alla mina tuschpennor. Mina skrivbordslådor var även väl strukturerade som mitt barndomsrum i övrigt också var. Så ja, kanske är det inte så konstigt att jag blev arkivarie.

David Tibblin (DT): Efter att ha arbetat som brevbärare på somrar och under studieuppehåll under det sena 00-talet tornade arkivarieyrket upp sig som ett logiskt nästa steg för att dra ner på hastigheten. Arbetet inom de båda professionerna vad gäller sortering av information föreföll snarlikt. Den stora skillnaden föreställde jag mig fanns i sorteringshastigheterna. Som brevbärare sorterar man i hög hastighet, tillgängliggör i hög hastighet och följaktligen förstörs oftast de brev, tidningar och reklam man har distribuerat efter väldigt kort tid. På samma sätt är det med ens rygg och knän som belastas på ett ohållbart sätt när man rör på sig i hög hastighet. Min förutfattade mening var att arkivarieyrket kännetecknades av en låg hastighet som skulle ge utrymme åt eftertanke och vila.

Men hur var det?
DT: Endast en bråkdel av arbetstiden går åt till faktisk sortering och faktisk distribution. Det som efterfrågas är produktion av sökverktyg; från förteckningar till dokumenthanteringssystem. Och produktion av restriktioner och instruktioner, det vill säga allt från gallringsfrister och -rutiner till lathundar. De kan vara informella eller formella, digitala eller analoga, tvingande eller valfria; helt avgörande för att de ska praktiseras är att de är tydliga och att det går att förstå nyttan med dem. Jag föll för den något fåfänga men ändå episka idén om bevarande för alltid. Det är en svindlande och en stark kontrast till brevbäraryrket.

Vilka utbildningar gick ni och var?
KW: När jag hade fått min fil.kand.-examen i historia valde jag att läsa magisterprogrammet i arkivvetenskap på Uppsala universitet.

CV: Förutom flertalet kurser vid Uppsala universitet, har jag också läst några enstaka kurser på Stockholms universitet samt Mittuniversitetet. Jag tog studenten i Tierp som ligger några mil norr om Uppsala så det föll sig ganska naturligt att jag började läsa vid Uppsala universitet, dessutom är det ett väl ansett universitet med långa anor. Mitt kulturintresse spelade så klart in i val av kurser och att jag i slutändan studerade till arkivarie har väl att göra med mitt ordningssinne.

DT: Jag läste ekonomisk historia och arkivvetenskap i Stockholm.

Hur var utbildningen?
CV: Såg det som mycket positivt att utbildningen hade band till de andra ABM-ämnena samt historia, juridik och systemvetenskap.

DT: Trots goda tvärvetenskapliga intentioner saknades teoretisk tyngd i utbildningen. När jag pratar med vänner som läser på andra håll i landet verkar detta vara ett vanligt problem för arkivvetenskapen. Juridikblocket var däremot väldigt lärorikt.

När blev ni klara?
CV: Jag studerade i Uppsala mellan 1999 och 2005. De senaste två åren har jag vid sidan om mitt jobb läst på halvfart vid Stockholms universitet och Mittuniversitetet. Jag tror nog aldrig att jag riktigt kommer att bli ”klar” med mina studier. Tror dock inte att jag kommer att läsa några längre kurser men jag kommer troligtvis läsa småkurser livet ut. För tillfället är mitt mål att skriva en kandidatuppsats i informations- och arkivvetenskap så att jag kan ta ut ytterligare en examen.

KW: I juni 2010 tog jag min examen och omedelbart därpå påbörjade jag min första anställning som sommarvikarie på Eskilstuna stadsarkiv. Därefter har jag cirkulerat på olika arbetsplatser i Eskilstuna kommun. Jag har kartlagt Eskilstunas föreningsverksamhet för Södermanlands föreningsarkivs räkning. Jag har ordnat upp arkivbeståndet på arbetsmarknads- och familjeförvaltningen och håller för närvarande på med samma sak på kultur- och fritidsförvaltningen. Jag är med andra ord på god väg att etablera mig som Eskilstunas ambulerande arkivarie.

CV: Jag har arbetat som arkivarie och jag har även arbetat relativt mycket som museipedagog och har hunnit med att jobba som flygvärdinna en kort sväng. Men att vara arkivarie inom kultursektorn som jag är idag passar min utbildning och mina intressen perfekt.

Hur ser era arbeten ut idag?
KW: Ena stunden studerar man fattigvårdsstyrelsens protokoll från 1902 och i nästa förtecknar man handlingar från arbetsmarknads- och familjeförvaltningen upprättade på 2000-talet. Att ständigt få möjlighet att röra sig mellan dessa tidssfärer är verkligen ett privilegium.

DT: Att förklara och förtydliga de sökverktyg och restriktioner som jag deltar i produktionen av är de enskilt viktigaste inslagen i mitt arbete. Det handlar om ett kontinuerligt förberedande och diskuterande. För att kunna förklara och förtydliga är det nödvändigt att förstå hur inblandade aktörer och överenskommelser fungerar och då även i tidigare skeden än den del som handlar om slutförvaring. Då och då hoppar jag in som registrator vilket kan liknas vid en intensiv praktisk tillämpning av en del av de verktyg som förberetts. Det är ofta i den praktiska tillämpningen av verktygen som jag hittar brister eller upptäcker att något saknas. Ibland går det att samarbeta eller kompromissa sig fram till en lösning, ibland är det problem jag utifrån min position inte kan påverka, och ibland kan jag göra skillnad själv.

Vad uppskattar ni mest med jobbet?
KW: Det jag kanske uppskattar mest med arkivarieyrket är den kontakt man får med människor genom den forskarservice som bedrivs. För mig är arkivarieyrket ett serviceyrke – vi finns här för att förmedla information och tillgängliggöra arkivdokumenten. De arkivhandlingar som finns bevarade är en otrolig resurs som jag önskar att alla människor fick ta del av. Det jag hoppas av framtiden är att jag får möjlighet att bidra till arkivens tillgängliggörande genom att jobba med utåtriktade verksamheter. Jag skulle gärna vilja arbeta med utställningar och verksamhet riktad mot barn och ungdomar. Framför allt tycker jag att det är viktigt att arkiven når barn och unga, det är ju de som är framtidens användare. Våra arkiv är ju som sagt en otrolig resurs som levandegör historien och på detaljnivå förmedlar en bild av dåtidens dagliga liv. Tänk vilken tillgång för skolornas historielektioner, vad mycket mera levande och engagerande dessa skulle bli om man istället för de vanliga läroböckerna fick utgå från de historiska autentiska källorna som berättar om människor, händelser och platser från den egna närmiljön. Förhoppningsvis skulle detta också leda till ett intresse och medvetenhet för arkiven som informationskällor och med det ett regelbundet användande. I samband med att historieämnet blir kärnämne finns ju också en fantastisk möjlighet för arkiven att erbjuda sina tjänster. Jag kan bara utgå från mig själv, jag fick upp ögonen för arkiv först i 20-årsåldern i samband med mitt uppsatsarbete. Innan dess hade jag en bild av arkiv som något oåtkomligt och slutet – en dammig källare dit bara framstående forskare hade tillträde. Jag kan tänka mig att hos många människor i alla åldrar är bilden av arkiv någorlunda densamma.

Vad tror ni om
arkivarieyrkets framtid?
CV: I dagens informationssamhälle tror jag att arkivariens framtid ser ljus ut, särskilt för arkivarier med god IT-kompetens.

DT: Vad yrkesidentiteten arkivarie innebär och vad en arkivarie förväntas göra kommer även fortsättningsvis att omförhandlas. Avgränsningar mot andra yrkesgrupper som registratorer, IT-förvaltare, administrativa samordnare, informatörer, bibliotekarier, museipedagoger kan förstärkas eller suddas ut.

KW: En faktor som naturligtvis kommer att påverka arkivarieyrkets roll och funktion i framtiden är digitaliseringen. Vilka krav kommer digitaliseringen och det elektroniska samhället att ställa på en arkivarie? Utvecklingen inom detta område går snabbt och då är den grundläggande förståelsen viktig för att kunna hålla jämna steg. De elektroniska dokument som i allt högre grad kommer att produceras kommer i en framtid att behöva tas emot, bevaras och tillgängliggöras, vilket naturligtvis kommer att ställa stora krav på arkivariens digitala kompetens. Nya hot mot handlingarnas existens och autenticitet kommer att framträda för arkivarien – hur kan man skydda sig mot virus- och hackerattacker? I detta sammanhang är det dock viktigt att den ursprungliga arkivtanken inte glöms bort – den som symboliseras av den dammiga luntan med handskriven text. Jag hoppas verkligen inte att framtidens arkivarier tappar bort känslan för de gamla pappersdokumenten som fortfarande kommer att behöva bevaras och ha en central plats.

Hur kommer arkiven att förändras?
CV: Det som många arkiv står inför nu är att gå över från det allmänna arkivschemat till processbaserad dokumenthantering och arkivredovisning. För oss arkivarier tror jag att detta kommer att betyda att vi får en mer utåtriktad yrkesroll då man kommer att vara ute i verksamheten mer och göra processkartläggningar. En annan viktig arbetsuppgift kommer även att vara att finna lösningar för långsiktigt hållbara digitala arkiv.

DT: Produktionen av blandarkiv som innehåller både papper och digital information kommer att fortsätta. Samtidigt som tekniska lösningar tas fram för produktionen av e-handlingar utvecklas framställningsverktygen för pappershandlingar. Aldrig har det varit så lätt att i snabb hastighet skapa pappersdokument som i dag.

KW: Naturligtvis ser jag också alla fördelar med digitaliseringen, den innebär ökade utrymmesmöjligheter samt ett tillgängliggörande och en spridning av arkivdokumenten som inte tidigare var möjlig. Ett inskannat dokument kan dock aldrig ersätta det unika pappersdokumentet. Att läsa en text på datorn kan aldrig jämföras med att hålla det autentiska dokumentet i sin hand, känna dess doft och koppling till det förflutna

Vad är viktigt att tänka på när
arkiven digitaliseras?
DT: Demokratiseringen och effektiviseringen av produktionsmedlen för digital och analog information kommer att generera och genererar redan enorma informationsmängder. Förmågan att göra välgrundade urval av vad som ska presenteras och bevaras ökar i värde.

CV: Först och främst att ingen information går förlorad och att man tillskriver handlingarna de metadata som behövs för att göra dem sökbara.

KW: Den digitala utvecklingen har verkligen påverkat arkivsektorn och kommer att fortsätta att få effekt inom yrket. En framtida knäckfråga för sektorn är hur de sociala medierna ska hanteras. Merparten av våra myndigheter har egna sidor på Facebook där de dokumenterar sin verksamhet och interagerar med användare. Hur ska denna information behandlas ur offentlighetssynpunkt, ska den klassas som allmänna handlingar? Arkivarien kommer i denna aspekt att bli en oerhört viktig resurs för myndigheterna, som rådgivande och utbildande. Arkivarien är redan nu en viktig resurs för myndigheters dokumenthantering och jag tror att den rollen kommer att få ökad betydelse i takt med den digitala utvecklingen.
En annan utveckling som jag ser som mycket positiv är det utökade samarbetet mellan arkiv, bibliotek och museer, det vill säga ABM. I grunden har alla dessa tre verksamheter mycket gemensamt då det gäller bevarandet och tillgängliggörandet av kulturarvet. Bibliotek och museer har av tradition alltid varit öppna mötesplatser, medan arkiven har haft en aura av slutenhet omkring sig. Det säger sig självt att samarbetet har medfört att arkiven har blivit mer lättillgängliga och synliga i samhället. Tillsammans har de tre institutionerna lärt sig och stärkt sig av varandra. Det råder ett stort historieintresse i samhället idag bland annat genom intresset för släktforskning. Här har de tre institutionerna en gemensam uppgift att fylla och här har arkivarien en unik möjlighet att bidra med sina kunskaper! Det råder en stor efterfrågan på kunskap som hämtas ur arkiv idag.
ABM-samarbetet bör också medföra en bredare framtida yrkesroll där de traditionella yrkesgränserna luckras upp. En arkivarie kommer att behöva kunskaper även inom bibliotek- och museiområdet. Är det kanske så att vi i framtiden inte kommer att ha specialiserade arkivarier utan yrkeskategorier med bredare kulturarvsbevarande kompetenser?

Är utvecklingen enbart positiv?
CV: En stor del av den information som skapas idag är digital och långt i från allt skrivs ut på papper. En osäkerhet med denna digitala information är hållbarhetstiden. Det finns också en risk att den mängd digitala handlingar som produceras lätt kan bli en okontrollerad massa i ett hav av kopior och ofärdiga versioner av dokument.

KW: Min framtida förhoppning är att arkiven fortsätter att stå med ett ben i det förflutna och ett ben i framtiden. De äldre pappersbundna dokumenten får inte glömmas bort i den ändå så viktiga digitaliseringsprocessen. Det måste i framtiden även finnas arkivarier med kompetens och känsla för att bevara och tillgängliggöra dessa äldre handlingar. En annan förhoppning är att arkiven fortsätter att profilera sig mot samhället med utåtriktade verksamheter. Arkivet ska vara en tillgänglig plats där människor tillhandahålls information och görs medvetna om arkivens viktiga kulturarvsbevarande funktion.
Är det skillnad när det gäller statliga/kommunala arkiv och privata?
CV: Arbetsuppgifterna är många gånger de samma men däremot har man andra förordningar och restriktioner att förhålla sig till beroende på om man arbetar privat eller statligt/kommunalt.

Finns det någon statusskillnad
mellan olika arbetsplatser?
CV: Det beror nog på vad man har för bakgrund. Däremot har jag märkt en viss statusskillnad i arbetsuppgifter där ordna och förteckna många gånger har låg status.

Hur ser åldersfördelningen
ut inom yrket?
CV: Medelåldern är relativt hög. Men jag tror inte att det är någon större skillnad mellan äldre och yngre arkivarier, möjligtvis att många av de yngre arkivarierna är mer IT-inriktade. Däremot tror jag att det är skillnad på hur man arbetar som beror på vad man tidigare har läst.

Behövs det fler unga?
CV: Ja, men jag tror att vi är på väg in, särskilt med tanke på alla pensionsavgångar som är på gång. Vi yngre kan lära mycket av de erfarna arkivarierna men man ska inte glömma bort att vi som är relativt nyexaminerade har färska kunskaper och många gånger en iver och energi att få börja arbeta.

Hur kan man locka in fler
unga människor i yrket?
DT: Det är relativt få människor, både bland yngre och äldre, som vet att arkivarieyrket existerar. Man får nog börja där.

CV: Min uppfattning är att arkivarieutbildningarna är relativt populära och att långt i från alla som söker kommer in. Utbildningarna verkar ha många sökande som läst humaniora vilket jag personligen tycker är roligt men jag anser dock att de även behövs arkivarier med annan ämneskombination så som exempelvis IT och systemvetenskap.

KW: Viktigt är som sagt att arkivinstitutionerna bibehåller en utåtriktad profil. Att man fokuserar på att nå ut om sina verksamheter och samlingar till allmänheten och arbetar för att vara en resurs för skolungdomar och uppsatsskrivande studenter. Det fungerade ju på mig!

Citat:
”Jag har alltid haft ett intresse för att strukturera och ordna. Som sexåring färgkoordinerade jag min garderob och alla mina tuschpennor.”

”Att förklara och förtydliga de sökverktyg och restriktioner som jag deltar i produktionen av är de enskilt viktigaste inslagen i mitt arbete.”

”Arkivarien är redan nu en viktig resurs för myndigheters dokumenthantering och jag tror att den rollen kommer att få ökad betydelse i takt med den digitala utvecklingen.”

Enkät:
David Tibblin
ålder: 27
jobb: Arkivarie på Stockholm Vatten
utbildning: Pressvetenskap (Lund), Ekonomisk historia (Stockholm), Arkivvetenskap (Stockholm)
bor: Stockholm
intressen: Spel

Camilla Vaara
ålder: 30
jobb: Arkivarie på Kungliga operan (föräldravikariat)
utbildning:
Fil.kand.examen med konstvetenskap som huvudämne samt en kandidatuppsats i från ytterligare en fil.kand.examen, denna gång med informations- och arkivvetenskap som huvudämne
bor: Stockholm
intressen: Konst och politik

Karin
Widholm
ålder: 33
jobb: Arkivarie på kultur- och fritidsförvaltningen i Eskilstuna kommun
utbildning: Magisterexamen i arkivvetenskap, fil.kand.examen i historia (med pedagogik och statsvetenskap som övriga ämnen)
bor: Eskilstuna
intressen: Allt som är roligt, trevligt och spännande

Text Mats Janson m.janson@akessoncurry.com

ANNONSER