ANNONSER

Knüfken-i-hatt-

Fredag – gömd      men inte glömd

I sitt arbete med en antologi om politiska fångar på Långholmen kom Kjersti Bosdotter i kontakt med filmaren Staffan Lamm som hade gjort en dokumentärfilm om en av fångarna. Här skildrar hon Lamms arbete med att pussla ihop materialet från olika arkiv.

I december 1939 dömdes den tyska sjömannen och fackföreningsmannen Hermann Knüfken till fem månaders straffarbete för att han vistades i Sverige på ett falskt pass. Det blev inledningen till ett fem år långt fängsligt förvar. Gestapo krävde utlämning, den brittiska regeringen ville få honom förd till England och Charles Lindley, ordförande i svenska Transportarbetareförbundet, försökte tillsammans med Transportarbetareinternationalen förmå den svenska regeringen att förhindra att Knüfken skulle hamna i tyskarnas händer. Lösningen blev exceptionell: efter knappt två års förvar på Falu fängelse placerades Knüfken i isoleringscell på Långholmens rättspsykiatriska anstalt. Han fick kodnamnet Fredag, eftersom han kom till fängelset en fredag.

Staffan Lamm kom i kontakt med fallet Fredag genom en slump när han i början av 1980-talet intervjuade Lars-Ingemar Lundström som var Långholmens överläkare under krigsåren. Intervjun gällde en patient och konstnär som Lamm skulle göra en dokumentärfilm om, och i en bisats nämnde Lundström Fredag. Lamms nyfikenhet var väckt och efter ett omfattande arbete kunde han sammanställa dokumentärfilmen Fallet Fredag.
Researcharbetet inleddes i de svenska arkiven:
Försvarsstabens säkerhetstjänst hade ett omfattande material och med deras öppna attityd där man tillät kopiering var det lätt att arbeta, minns Staffan Lamm. Knüfken hade gedigna kunskaper om den tyska marinen och de tyska hamnarna – uppgifter som han vidarebefordrade till den engelska säkerhetstjänsten och även försåg det svenska försvaret med.

Efter kriget tillsattes Sandlerkommissionen för att undersöka hur de politiska flyktingarna i Sverige hade behandlats under kriget. Det stora bakgrundsmaterialet finns på Riksarkivet och fick stor betydelse för Staffan Lamms arbete.
SÄPO-arkivet var knepigt, säger Lamm. Där hade jag en ”överrock” nästan hela tiden. Jag fick varken kopiera eller anteckna. Det gällde att ha ett gott minne. Men ibland när jag lämnades ensam kunde jag viskande tala in uppgifter i en liten inspelningsapparat. Sen hör det till saken att SÄPO-materialet var det minst intressanta i det här sammanhanget.

På Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek finns Transportarbetareförbundets och Charles Lindleys arkiv. Lindley var den som höll kontaken med Knüfken under hela hans tid i Sverige.
Självklart var det svårt att hitta uppgifter i arkiven om Hermann Knüfkens tid i Sverige – för att skydda honom hölls det mesta hemligt. Det finns inget skriftligt beslut om att han skulle gömmas på Långholmen. Vi vet att samlingsregeringens justitieminister K-G Westman besökte Knüfken i Falu fängelse i augusti 1940, fyra månader efter det att Nazityskland invaderat Danmark och Norge. I oktober samma år fattades så beslutet att till intet pris utlämna Knüfken till tyskarna. Idén om att gömma honom på den rättspsykiatriska avdelningen tog form och han flyttades till Långholmen den 14 mars 1941 med fångnummer 271.

För att skildra Knüfkens tid som sjöman och fackföreningsman tillbringade Staffan Lamm några veckor i det välordnade Gestapoarkivet där man omsorgsfullt hade samlat uppgifter om Knüfken fram till tiden i Falu fängelse. Man hade ingående kunskaper om Knüfkens fackliga verksamhet och hans breda internationella kontaktnät i sjöfolks- och transportarbetarekretsar.

Friedrich Ebert-Stiftungs arkiv i Bonn och Internationella Transportarbetareförbundets arkiv i Antwerpen bidrog med visst material.
Knüfken vistades en period i Sovjet där han fängslades men frigavs efter en massiv facklig protestaktion. Han har själv skrivit om den här tiden i sina memoarer men Staffan Lamm fick inte tillgång till arkiven i Sovjet när han arbetade med filmen.

Det var fullständigt omöjligt att komma in i de brittiska arkiven, berättar Staffan Lamm. Utan tvivel finns där viktiga uppgifter i Fallet Fredag. Den brittiska ambassadören i Stockholm hänvisade till Ernest Bevin och hans starka önskan om att Knüfken antingen skulle föras till England eller hållas i säkerhet i Sverige. Bevin, tidigare ledare i Transportarbetareförbundet, var vid den här tiden minister i Churchills koalitionsregering. Men Secret Service vägrade släppa på förlåten.

Dokumentären Fallet Fredag blev klar 1985 och har visats i svensk, norsk, dansk, tysk och engelsk television. Herrman Knüpfkens öde har aktualiserats på nytt i samband med utgivningen av antologin … faror för staten av svåraste slag, (Stockholmia förlag), om politiska fångar på Långholmen. 

Bildtext:En ung Hermann Knüfken innan han kom till Sverige. Bilden kommer från hans privata bildsammling som Staffan Lamm fick låna av hans fru, Sonia Knüfken.

Som sjöman och fackföreningsman hade Knüfken samlat på sig mycket kunskap om Tysklands hamnar och flotta.

Som sjöman och fackföreningsman hade Knüfken samlat på sig mycket kunskap om Tysklands hamnar och flotta.

För att kunna göra sin dokumentär, Fallet Fredag, har Staffan Lamm letat igenom många arkiv.

För att kunna göra sin dokumentär, Fallet Fredag, har Staffan Lamm letat igenom många arkiv.

Text Kjersti Bosdotter
kjersti.bosdotter@ifmetall.se

ANNONSER