ANNONSER

Inte bara en blodig historia

Armémuseum i Stockholm ligger vackert beläget på Östermalm med framsidan vänd mot ­Hovstallet och baksidan mot ståtliga ­Hedvig Eleonora kyrka.
I museets arkiv arbetar Rauno­ Vaara som ansvarig­ ­arkivarie. Vad gör en ­arkivarie på ett museum egentligen?

Rauno Vaara är i grunden arkeolog, men upplevde att det var en osäker arbetsmarknad. Han valde därför att utbilda sig till arkivarie, vid Stockholms universitet. Det är ett beslut han inte har ångrat. Efter sina studier började han arbeta i Eskilstunas kommunarkiv. När han såg annonsen om den utlysta tjänsten vid Armémuseum tvekade han inte att söka. Efter att antal år i Eskilstuna ville han ha nya utmaningar och gärna med museala intressen. Tjänsten blev hans och sedan 2012 är han ansvarig arkivarie på Armémuseet i Stockholm.
Den första utmaningen när Rauno tillträdde var att skapa en fungerande klassificeringsstruktur och införa den nya processbaserade arkivredovisningen, vilket genomfördes tillsammans med kollegorna. Detta visade sig bli ett effektivt sätt att lära sig om museet. Efter mycket arbete med utbildningsdagar och informationsmöten är processkartläggningen nu klar. Detta har flera positiva effekter, bland annat att arkivet blivit en ännu mer integrerad del av museets verksamhet.
– Jag tror att vi efter kartläggningen förstår varandra mycket bättre, säger Rauno Vaara.
Han berättar vidare att pedagogerna på museet nu har blivit intresserade att spara sina handlingar.
– De vill bevara bilden av hur vi tolkar historien idag för framtiden och spara sina visningsmanus för att visa vad de berättade och hur de berättade det, säger Rauno Vaara.
Han utvecklar detta resonemang och säger att materialet kring gamla utställningar är mycket intressant då man över tid kan se hur fokus ändrats från slagfält och krigstaktik till att lyfta fram vardagslivet, exempelvis hur livet kunde te sig i trossen.

Nu när processkartläggningen är klar ser han fram emot att få lite mer tid att gå igenom arkivets material. Det finns många spännande saker i hyllorna. Det kan vara personarkiv som tillhör gamla militärer, före detta anställda inom museet, material från FN samt material från tidigare utställningar.
Museet har även en stor bildsamling på upp emot 200 000 bilder – allt från gamla glasplåtar till negativ och mer moderna bilder. Det finns även ritningar och kartor, men av den stora mängden kartor museet tidigare haft har den största delen nu hamnat hos Krigsarkivet.
Som museets arkivarie ingår det även i Raunos arbetsuppgifter att förmedla fotografier till museets utställningar, till forskare, släktforskare och historiska tidskrifter.
Han säger att majoriteten av de som söker sig till arkivet är personer som redan har god kännedom om just krigshistoria. Men ibland dyker det upp förfrågningar där personer till exempel vill veta hur uniformerna såg ut som deras militära förfäder använde.
Arkivet har många bilder från 1900-talet och fram till 1980-talet.
– I och med museets insamlingsprojekt ”Lumpen – identitet och materiella minnen” fick vi in många bilder från folk som gjort lumpen, men vi har nästan inga från 1990- och 2000-talet. Det vore spännande om folk skickade in bilder från den tiden till oss, ända fram till idag, säger Rauno. Han befarar att många av de digitala bilderna som folk tar idag kommer att försvinna om de inte sparas och tas om hand på samma sätt som de gamla fotografierna som sattes in i fotoalbum.
I Frihamnen har museet sitt föremålsarkiv med cirka 100 000 föremål. Det är sällan Rauno åker dit. Om han får frågor om föremål hänvisar han vidare till intendenterna, men om det till exempel kommer en förfrågan om en uniform kan han ha både ritningar och bilder i arkivet som han då förmedlar.

Raunos egna favoriter i arkivet är troféritningarna. Dessa är spännande ur ett historiskt, symboliskt och även konsthistoriskt perspektiv då många bronskanoner gjutits om till nya kanoner och statyer.
– Ofta utgör dessa ritningar den enda kvarvarande dokumentationen av dessa föremål. De äldsta ritningarna är från 1600-talet. En mycket intressant samling är från 1700-talet då Karl XII gav syskonparet Thelott uppdraget att göra ritningar av de kanoner som han erövrat, säger Rauno. I arkivet finns tre stora volymer med dessa ritningar.
Blev då arbetet som arkivarie på museet som han tänkt sig? Utan att tveka svarar han ja på den frågan. Han anser att dagens arkivarbete är ett spännande framtidsarbete som kräver helt nya färdigheter. De två stora projekten framöver att dels öka arkivets tillgänglighet på nätet, dels lösa frågan om det digitala långtidsbevarandet.
– På Armémuseum finns det massor med spännande arbete kvar att göra. Vi har ett mycket intressant arkiv och möjligheterna att göra det mer tillgängligt med hjälp av de nya digitala metoderna gör arbetet mycket stimulerande, förklarar han. 

Text Marie Thorn marie.thoorn@gmail.com

ANNONSER