ANNONSER

Hector-Horeaus-akvareller

”Jag ser underbara ting!”

Redan vid 19 års ålder dog farao Tutankhamun av en ännu okänd anledning. Men på universitetet i Oxford kommer han alltid leva vidare i arkivet där egyptologer från hela världen finner sina källor.

Det är inte bara arkivet från Tutankhamuns dödsbo som bevaras här på The Griffith Institute vid University of Oxford. Under mitt besök hos Dr Vincent Razanajao, Keeper of the Archive, får jag tillfälle att bekanta mig med några av de största egyptologerna i den vetenskapliga historien. Här bevaras nämligen personarkiv från professorer och forskare som på ett eller annat sätt har bidragit till ämnet.
– Det är som att gå genom en kyrkogård, säger Vincent medan vi bläddrar igenom de register som finns för personarkiven.

Jag inser när jag läser förteckningarna att mycket av det bevarade materialet är kopplat till det arbete som forskarna gjorde. Här finns anteckningsböcker från utgrävningar, transkriptioner av egyptiska texter, kartor och fotografier från gravar och tempel. Personarkiven är fyllda med material som är kopplat till händelser i forskarnas arbetsliv, och sökingångarna är många. Det är svårt nog att skilja en vetenskapsman från sitt arbete.
– För arkivhandlingar från utgrävningen av Tutankhamuns grav har vi en egen förtecknig, berättar Vincent medan han och tar på sig vita handskar och hämtar en arkivbox.
Det visar sig vara dagboken tillhörande den brittiske egyptologen Howard Carter som upptäckte Tutankhamuns grav i Konungarnas dal i Luxor 1922. På sidan för den 5 november står det ”Discovered tomb under tomb of Ramsses VI investigated same & found seals intact”. Den beskrivna händelsen visar sig vara startskottet till en enorm och mycket noggrant dokumenterad utgrävning. Varje objekt i graven har ett nummer och detaljerade teckningar av deras placering finns här också. Harry Burton var den ende fotografen som tilläts ta bilder i graven och hans originalfotografier bevaras här.

Det mesta av arkivmaterialet är digitaliserat och finns fritt att söka och titta på genom The Griffith Institutes webbplats. Själva objekten från utgrävningen finns på Egyptiska museet i Kairo där samlingen bevaras intakt.
– Den teknologiska utvecklingen bygger nya möjligheter för tillgänglighet, men det gäller att hänga med och uppdatera sina digitala resurser, säger Vincent.

Vad han menar är att de online-resurser som finns hos institutionen är fullt användbara men behöver uppgraderas till nyare användargränssnitt. Hans nuvarande projekt är att ta fram ett sådant förslag och även koppla ihop det med andra digitala resurser. Vi diskuterar olika möjligheter som finns för att göra arkivet sökbart och användarvänligt. Att skapa sökfunktioner som är anpassade efter ens egna åsikter om materialet är inte rätt väg att gå, och därför har Vincent konsulterat andra forskare som är intresserade av arkiven.
Vi forsätter vår exposé genom arkivet med att titta på akvareller från resor i Egypten målade 1838 av konstnären och arkitekten Hector Horeau. Att anlita målare under sina expeditioner var alternativet forskningsresande och arkeologer hade innan den fotografiska tekniken var utbredd. Medan vi tittar på de utsökta bilderna har vi fått sällskap av dr Andreas Winkler och de båda kollegorna börjar livligt diskutera motiven, bland annat ett som föreställer ett sällskap som dansar runt en eld. Det är som att uppleva 1800-talets Egypten genom Horeaus ögon.

Rollen Keeper of the Archives är även sammankopplad med arbetet med en topografisk bibliografi, The Topographical Bibliography of Ancient Egyptian Hieroglyphic Texts, Statues, Reliefs and Paintings, (känd som Porter & Moss). Utöver de publicerade volymerna finns en stor mängd material för framtida revisioner bevarade i kortregister. Cirka en miljon referenser lagras på handskrivna registerblad i väntan på att digitaliseras och redigeras för den nya versionen av projektet.
Jag tänker mig att de anställda vid arkivet har att göra i hur många år som helst, men även här, liksom på andra kulturinstitutioner, funderar man på hur man ska säkerställa resurser för längre projekt. Att kravet på ekonomisk tillväxt borde stå vid sidan av när man vill säkra hållbart kunskapsuppbyggande och bevarande känns som en självklar slutsats. Att man dock behöver förklara nyttan med sin verksamhet är inget iögonfallande, men jag tror inte att denna arkivinstitution med sin megastjärna Tutankhamun behöver oroa sig för sin fortlevnad. Faraon kanske bara blev 18-19 år under sin existens men lever nog för evigt här i arkiven. 

Dödsguden-Anubis-i-Tutankhamuns-grav.-Fotografi-av-Harry-Burton Skiss-av-Tutankhamuns-träsarkofag Howard-Carters-dagbok-5-November-1922.-Tutankhamuns-grav-funnen

Uppifrån: Från vänster:  Dödsguden Anubis i ­Tutankhamuns grav.  Skiss av Tutankhamuns träsarkofag. Howard Carters dagbok från den 5 november 1922. När Howard Carter bröt igenom den sista väggen till gravkammaren påstås hans kollega ha frågat: ”Can you see anything?” varpå Carter svarade: ”Yes, wonderful things.” Till höger: Dr Razanajao, till vänster i bild, och Dr Winkler, höger i bild, diskuterar Hector Horeaus akvareller. Nedan: Några av Hector Horeaus  akvareller.

Uppifrån: Från vänster: Dödsguden Anubis i ­Tutankhamuns grav.
Skiss av Tutankhamuns träsarkofag.
Howard Carters dagbok från den 5 november 1922. När Howard Carter bröt igenom den sista väggen till gravkammaren påstås hans kollega ha frågat: ”Can you see anything?” varpå Carter svarade: ”Yes, wonderful things.”
Till höger: Dr Razanajao, till vänster i bild, och Dr Winkler, höger i bild, diskuterar Hector Horeaus akvareller.
Nedan: Några av Hector Horeaus
akvareller.

 

Text och foto: Susanna (Tabell) Winkler susanna.winkler@hotmail.com Tack till Griffith Institute, University of Oxford

ANNONSER