ANNONSER

Kåseri-Arkivmani – om arkivarier i litteraturen

Detta med arkiv är fascinerande. Efter närmare trettio år som arkivarie – både inom den institutionaliserade arkivvården (arkivmyndighet) och inom arkivvärlden i en annan del av verkligheten (myndighetsvärlden), kan jag konstatera följande: Inom den instutionaliserade arkivvården behöver man inte förklara vad man håller på med – det är inte heller säkert att man ens kan förklara det. Så länge även kollegorna å sina respektive sidor är invaggade i samma tro är alla lyckliga. Sedan kan det naturligtvis finnas skillnader i troendet också; det finns som bekant arkivarier med inriktningen att skriva regler, en annan grupp som enbart sysslar med ”ité” och en tredje grupp som arbetar med det gamla.
I den verklighet där den mesta informationen, och därmed arkiven, skapas behöver man å andra sidan förklara desto mer om vad man egentligen sysslar med för att folk
inte ska få uppfattningen att man bara är en vanlig människa. ”Jag
arbetar med dokumenthantering,
informationsförvaltning, informationsflöden, informationsstrukturering och informationsklassificering”. Har man tur har man fångat intresset. Det omvända kan också inträffa – så att öva på framförandet är en god idé. Det skadar inte heller att vara hel och ren samt propert klädd.
Min erfarenhet visar att arkiv är något som berör alla – alla har någon åsikt om arkiv. För att vara ett område som de flesta inte tycks bry sig särskilt mycket om, tycks alla i alla fall ha en åsikt – det är tyck och tänk inom ett område, som åtminstone i många fall är regeltungt.

Detta med arkiv kan gå till överdrift även för en äkta arkivarie. Under ett flertal år engagerade jag mig i att samla citat med arkivanknytning ur allehanda litteratur – samlingsnamnet var ”arkivarien i litteraturen” och citaten publicerades i en liten skrift. Vid skriftens nedläggning hade närmare åttio citat publicerats och fler fanns på lager. Beskrivningarna av arkiv och arkivarier var i många fall inte överdrivet positiva. Eller vad sägs om detta citat: ”… ser ut som alla arkivarier någonsin. En liten dammig man med grå kofta och överkammad flint.” Ett annat exempel: ”Om utrymmena hade varit aningen bekvämare kunde hon mycket väl ha tänkt sig att se sig om i arkivet på allvar.” En mer positiv syn på litteraturarkivarien finns så klart också i citatsamlingen, men tyvärr hittade jag inget exempel i all hast…

Utan att jag själv märkte det blev det näst intill en mani att samla på citat. Så fort jag öppnade en bok – deckare är mycket tacksamma om man vill finna lämpliga citat – var det mer fokus på att hitta en ”arkivarie i litteraturen” än på intrigen i boken. När citatet väl var funnet infann sig ett inre lugn då jag uppnått det som kan kallas ”Finderglück”. Allt har som bekant ett slut och när skriften i vilken mina samlade citat publicerades lades ned, upphörde även ”arkivarien i litteraturen”. Min mani övergick till någon form av smärre depression. Lusten att läsa fanns förvisso kvar, men då jag visste att det i många böcker fanns citat som låg och väntade, kände jag ändå en viss tvekan att vända blad. Då det ofrånkomliga var ett faktum och ett citat lyste mitt framför ögonen, kunde jag efterhand inse att tiden läker alla sår och arkiven består. 

Text Peter Sivervall peter.sivervall@comhem.se

ANNONSER