ANNONSER

abf-logga

Konsten att fylla år

FA:s kurser om hur man skriver sin historia har handlat om minnesinsamlingar, intervjuteknik, källkritik och hur kultur-
arvet kan brukas eller missbrukas. En återkommande fråga är hur man ska förhålla sig till jubileer.

När det är jubileumsdags vänder sig organisationerna ofta till FA:s arkivmedlemmar för hjälp med historieskrivning. Det har gett oss anledning att fundera över jubileernas roll för historieproduktionen. Från historikerhåll hör man inte sällan invändningen att jubileer är en dålig anledning att skriva historia; att organisationerna kan få sin historia bättre belyst om man inte känner sig bunden av jubileumsförväntningar. Att självförhärligande festtal och pompa ska hållas isär från seriös historieskrivning.

Det kan låta som ett bestickande argument, men är uppriktigt sagt lite lättköpt. Dagens organisationer inser att jubileer är bra för att dokumentera den egna historien, för att värdera och kanske omvärdera den och skildra den på nytt. De vet värdet av en seriös och kritisk granskning av det förflutna. Så FA:s råd är: tag för all del tillfället i akt till minnesinsamlingar och historieskrivande. Men låt det ta tid. Avsätt gärna ett belopp varje år under tio, femton år, för att dokumentera och presentera den egna historien.

I år fyller ABF hundra år, men redan för drygt tolv år sedan började planering-en och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek fick uppdraget att ordna ABF:s arkiv. Det var en viktig förutsättning för de fortsatta förberedelserna för jubileet och för dokumentationen av organisationens historia.

För det första halvseklet finns Hugo Hefflers Krönika vid halvsekelgränsen. När hundraårsjubileet planerades beslöt man att fortsätta med krönike-spåret på ett lite annat sätt och gav olika skribenter i uppdrag att skriva en bok per decennium, från 50-tal till 00-tal.

Uppdraget till författarna av de olika decennieböckerna var att sätta in folkbildningsarbetet i sitt sammanhang. Parallellt med berättelsen om hur ABF utvecklas och förändras löper en redovisning om samhällsförändringar och händelser i Sverige och världen. Även om decennieindelningar är en ren fiktion – verkligheten bryr sig inte om årtal – framträder decennierna med olika karaktär och typiska drag.

Femtiotalet präglas av utvecklingsoptimism och har en glad tjej på cykel med hjälpmotor på omslaget. Sextiotalet, ungdomsdecenniet, med sin politiska radikalisering skildrar ett årtionde då ”allting var i rörelse”. På sjuttiotalet tar debatten om kulturpolitiken stor plats. Åttiotalsbokens författare, Ann-Marie Lindgren, skriver: ”1980-talet var kontrasternas årtionde. I början av decenniet hade Sverige en borgerlig regering, men en politisk debatt som fortfarande styrdes av 70-talets vänsteragenda; kärnkrafts- och löntagarfondsdebatterna. När 80-talet slutade var bilden den omvända: Sverige hade en socialdemokratisk regering, men i debatten dominerade borgerliga värderingar om nyliberalism och satsa-på-dig-själv-kampanjer”.

Arbetet med jubileumsböckerna avslutas i år och de sista två böckerna, de om 90-
talet och 00-talet, kommer att presenteras på bokmässan i Göteborg i höst. Till jubileet kommer också en bok om kvinnorna i ABF, i serieform av Loka Kanarp och Carl-Michael Edenborg.

Alla råd om att börja i god tid och att ägna resurser år seriös historieskrivning utesluter förstås inte ett rejält födelsedagskalas – tvärtom. Och ABF har satsat stort på själva jubileums-arrangemangen med seminarier, artistuppträdanden, prova-på-verk-städer, boktorg och utställningar i ABF-huset på Sveavägen, i Kultur-
huset vid Sergels Torg, i Kungsträdgården och på Skansen. Jubileums-temat är ”Samhället sådant det är och sådant det borde vara”.

”I år fyller ABF hundra år, men redan för drygt tolv år sedan började planeringen”

Här kommer 60-talet marscherande.

Här kommer 60-talet marscherande.

Bildtext: Illustration från jubileumsboken Folkbildningens 60-tal.

Text Karin Englund karin.englund@tele2.se

ANNONSER