Krigets barn – en arkivpedagogisk resa till andra världskriget – och till dagens klassrum

Arkivpedagogik är – i motsats till museipedagogik – en inte så känd metod i Finland. Men Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS) är nu inne på sitt sjätte år av arkivpedagogiskt arbete. Deras senaste arkivpedagogiska produkt, arbetsboken Krigets barn, är ett tydligt exempel på hur arkivmaterial kan användas i undervisning och som diskussionsunderlag. Krigets barn består… Read More »

2014-02-19

Arkivpedagogik är – i motsats till museipedagogik – en inte så känd metod i Finland. Men Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS) är nu inne på sitt sjätte år av arkivpedagogiskt arbete. Deras senaste arkivpedagogiska produkt, arbetsboken Krigets barn, är ett tydligt exempel på hur arkivmaterial kan användas i undervisning och som diskussionsunderlag.

Krigets barn består av arkivmaterial, korta faktatexter och uppgifter med anknytning till det presenterade materialet. Syftet med boken är att fungera som ett komplement till den ordinarie undervisningen i historia eller modersmål; ett komplement som belyser krigets vardag och den emotionella sidan, hur det kändes att vara barn i Finland under krigstiden 1939 – 1945. Boken riktar sig i första hand till svenskspråkiga skolelever men den kan även användas i svenskundervisningen i t.ex. finska skolor. Den lämpar sig också för en kombinerad undervisning i svenska och historia, som diskussionsunderlag eller som minnesbok inom äldreomsorgen.\nArbetet med Krigets barn påbörjades 2011. Vi hittade ett tema som anknöt till den finländska läroplanen i historia för årskurs 8, nämligen ”Finland under andra världskriget”. I SLS:s arkiv finns mycket material kring detta, och inte vilket material som helst, utan material skrivet uttryckligen av barn. Vår övergripande idé formade sig till att skapa en helhet där barn från krigstiden får tala direkt till barn i nutiden. Det är en dialog som inte hittills konstruerats.\nVåra främsta källor blev ett skolarkiv som innehåller uppsatser skrivna av skolever 1940 samt ett personarkiv som innehåller ett krigsbarns brev och dagboksanteckningar från sin tid i en fosterfamilj i Sverige. Att 70 000 barn skickades till Sverige och Danmark under krigstiden är en sak som fortfarande är svår att prata om i Finland. Händelsen påverkade minst två generationer djupt.

Krigets barn består av två delar. Den första heter ”I Finland” och börjar med dagen då kriget bröt ut den 30 november 1939. Skoldagen avbröts av luftalarm och eleverna skickades hem. En skoluppsats vi använt beskriver den konfunderade stämning som rådde. Till en början var man både nyfiken och villrådig men slutligen mest trött och rädd.

I eTT annaT KAPITEL tas evakueringen av städerna upp, hur den gick till och hur den organiserades. En elev berättar om hur hennes familj åker bil ut till sitt landsställe mitt i natten, i november, med släckta billyktor för att inte synas. En sådan här berättelse är lätt att relatera till; hur skulle det kännas att åka ut till landet en natt i november? Vad väntar där?\nEn tredje skoluppsats handlar om en flyguppvisning som övergår i en oväntad luftstrid och som slutar med att ett ryskt plan störtar till marken. Man skidar till platsen och finner en död soldat liggande i snön. Han hade försökt hoppa men fallskärmen hade inte vecklat ut sig. I hans ficka hittar man ett fotografi på hans fru och lilla dotter, de som ännu inte vet om att han stupat. ”Det började sedan skymma, alla gingo hem i en underlig sinnesstämning. De flesta tänkte säkert, att även många av våra man säkert fingo dela denne främlings öde” skriver skoleleven.

Bokens första del avslutas med ett kapitel om arbetsplikt och frivilligt arbete, en imponerande verksamhet som försiggick under krigsåren. Eftersom hundratusentals vuxna män och kvinnor skickades till fronten trädde en speciell lag i kraft: lagen om arbetsplikt. Alla som fyllt 18 skulle arbeta – senare sänktes åldersgränsen till 15. Tusentals kvinnor och ungdomar fick plötsligt lära sig nya yrken inom industrin, byggbranschen eller lantbruket. Det var tunga kroppsarbeten som tidigare skötts av män. De som var barn uppmuntrades att delta i frivilligt arbete; man samlade, sparade och återanvände så mycket som möjligt. Importen hade så gott som avstannat så materialbristen var stor. Det finns mycket man kan ta fasta på här; dagens slit- och slängkultur, miljöaspekten – eller helt enkelt vad det innebär att fungera samhällsrelevant. Tänker man på det allmännyttiga i dag?

Bokens andra del heter ”Till Sverige” och följer ett enskilt barn till Göteborg. Lilla Maire Westerholm var sju år då kriget bröt ut 1939. Hon skickades i väg till Sverige året därpå där hon fick bo hos ett barnlöst par och börja i skola. Vi låter henne själv komma till tals via breven hem till mamma. Hon skriver på svenska eftersom hennes modersmål är svenska. Alla stav- och språkfel har fått stå kvar för att ge den riktiga känslan av ett barns röst. I Sverige har Maire det ganska bra. Hon får gå på bio och cirkus, familjen far ut till landet, hon berättar om skolan och kamraterna. Via breven får vi dock ta del av den oro hon känner inför att komma hem, flytta till en annan stad, börja i ny skola. Hemma väntar också en ny person, mammas nya man. Maire skickades totalt tre gånger till paret i Göteborg. Hon skrev bland annat brev från sina långa och tunga tågresor där hon beskriver sina sinnesintryck; det luktar illa i vagnen, barnen gör på sig och har inga byteskläder, det gungar, kärlen är odiskade, det är bräder för fönstren, det regnar in genom springorna. Att ta sig till Göteborg tog tio dagar, en lång resa för en liten flicka.\nNär hon kommer hem för gott är hon tretton år och lång och mager. Väl hemma skriver hon dagbok. Hon skriver varje dag om vad hon äter – ändå magrar hon konstant. Doktorn ordinerar henne 500 gram smör och 3 deciliter mjölk. Att hon längtar till Sverige är uppenbart – men det är lika uppenbart att hon, var hon än befinner sig, tampas med en ständig känsla av att befinna sig på fel ställe.

Dagens barn får fundera på främlingskap och identitet – vad det innebär att ha rötter, att höra hemma någonstans. Vad blir det kvar när man åker bort från det vanliga, bort hemifrån, från de människor man känner, bort från sitt språk?\nKrigets barn har lånats av ett flertal högstadier. Vi följde tre parallellklasser i årskurs 8 för att se hur de jobbade med boken. Helt allmänt kan man konstatera att många faktorer påverkar resultatet, till exempel klassdynamiken, lärarens vägledning och arbetsgruppernas sammansättning. Eleverna jobbade först i mindre grupper och sedan gick man igenom svaren tillsammans med hjälp av en dokumentkamera. Arkivpedagogiken som metod är ju obekant i Finland och i skolvärlden här är man huvudsakligen inriktad på fakta, det som ska generera ren kunskap. Det informella lärandet, som fokuserar på attityder och värderingar, har inte en så framträdande roll i undervisningen. Att plötsligt jobba med den emotionella aspekten av krigstiden kändes kanske därför främmande för eleverna. Då de, efter att de läst berättelsen om den störtade soldaten, skulle besvara frågan ”Vilka tankar väckte den här uppsatsen?” visade det sig vara väldigt svårt. Det var tydligt att den här typen av frågor i vanliga fall inte ställs i skolan. Samtidigt framgick det ur enkätsvaren (eleverna fick svara på några utvärderande frågor efteråt) att berättelsen om den ryska soldaten hörde till det som eleverna bäst kom i håg. De berördes alltså av texten, fast det var svårt att klä känslan i ord. De reagerade också starkt på Maire och hennes brev. Det blev tydligt att eleverna fick en helt ny syn på (eller förståelse för) vad barnförflyttningen innebar. En elev som skulle besvara frågan om var han trodde att Maire hellre ville vara, i Finland eller i Sverige, utbrast: ”Det är ju ett omöjligt val!” Det var ganska insiktsfullt av en trettonårig pojke. 

Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS) är ett vetenskapligt sällskap som grundades 1885 med uppgift att samla, bearbeta och offentliggöra vittnesbörden om den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland. Till uppgiften har också hört att främja den inhemska forskningen rörande svenska språket och litteraturen samt att genom pris och stipendier understöda inhemsk litterär verksamhet på svenska. Till SLS hör ett arkiv-bibliotek, ett förlag, en forskningssektor och en förmögenhetsförvaltning.

”\u0007Dagens barn får fundera på främlingskap och identitet– vad det innebär att ha rötter, att höra hemma någonstans.”\u0007

”\u0007Vår övergripande idé formade sig till att skapa en helhet där barn från krigstiden får tala direkt till barn i nutiden.”

Bildtext: Maire Westerholm var ett av cirka 70 000 krigsbarn. Hon skickades till Göteborg. På bilden poserar hon i en klänning som hennes mamma i Finland sytt och skickat till henne 1942.

Maire Westerholm åktetill Göteborg med tåg, upp genom Finland, tillHaparanda och så nergenom Sverige. Underresan skrev Maire brev till sin mamma.

De barn som skickades utomlands under vinter- och fortsättningskriget hade sådana här namnlappar och nummerbrickor runt halsen.

Elever i årskurs åtta arbetarmed Krigets barn under historielektionen.

Text Nelly Laitinen nelly.laitinen@sls.fi

Dela
Skriv ut

#nyheter


Fler reportage

Se alla


Inga artiklar med Nyheter tagg hittades