De olika arkivföreningarna närmar sig varandra. Folkrörelsernas arkivförbund och Näringslivsarkivens förening utreder hur de ska samarbeta framöver. Arkiv ställer frågor till de två föreningarnas ordförande om samarbetet.

FA och NAF ordnade en gemensam konferens i Visby i maj, i samband med sina respektive årsmöten. Varför just dessa två organisationer? Hur gick det?\nPer-Ola Karlsson, ordförande för Näringslivsarkivens förening: NAF och FA representerar idag tillsammans i stort det enskilda arkivlandskapet i Sverige. Vi har många gemensamma medlemmar. Båda föreningarna har en gång bildats utifrån behov som staten inte haft möjlighet eller resurser att lösa. Idag behöver vi fokusera på arkivarieprofessionen och att bästa möjliga arbetsinsats genomförs för att säkra enskilda arkiv, snarare än att haka fast oss i sektorsindelning eller organisationsformer.\nVi som arbetar med näringslivsarkiv har mycket att lära från folkrörelsesidan när det gäller metoder och nätverkande. Folkrörelsearkiven skulle möjligtvis kunna lära sig mer om hur en kombinerar det ideella med det kommersiella. Arkivarier besitter en unik kompetens som många efterfrågar.\nNAF och FA ordnade redan 2012 en gemensam konferens i samband med respektive årsmöte. Den förändrade statliga kulturpolitiken och anslagsgivningen gör att vi behöver lära av varandra, särskilt de medlemmar som fungerar som arkivinstitutioner.\nTorgny Larsson, ordförande för Folkrörelsernas arkivförbund: Vi har mer som förenar oss än skiljer oss åt. Båda föreningarna har ungefär samma uppbyggnad med organisationer och institutioner som medlemmar, till skillnad från de andra arkivföreningarna som har individuellt medlemskap. Gemensam historia och ökad kunskap om varandra berikar både professionen och närmandet till dem som söker sig till arkiven för att få inblick i hur Sverige har utvecklats till en välfärdsstad. I denna historia samspelar folkrörelser och näringsliv.\nDet var ett ovanligt bra deltagande från båda organisationerna på Visby-konferensen. Gemensamma arrangemang ger goda inblickar i varandras verksamheter. Det märks alltmer att vi har mycket att vinna på att samarbeta mer över föreningsgränserna, vilket inte bara gäller FA och NAF. Vi får inte glömma samarbetet med övriga arkivföreningar där vi samarbetar både med Avec och med tidskriften Arkiv.\nVi får ta det stegvis. Nästa styrelsemöte med FA förläggs på Centrum för Näringslivshistoria. Regionalt har samarbetat utvecklats i gemensamma arkiv med gemensam kunskapsbas.\nPer-Ola: Den stora vinsten med en gemensam konferens är möjligheten till aha-upplevelser när medlemmarna inser hur många det faktiskt är som arbetar med liknade frågor och brottas med samma problem i andra delar av landet. Relativt sett är ju alla enskilda arkivinstitutioner små med få anställda, så jag tror att värdet av att träffas och peppa varandra inte går att underskatta.\nTorgny: Problemen och glädjeämnena förenar oss. Vi ser hur både lika och olika vi är med ett gemensamt mål. Det är alltid skönt att veta att man inte strävar ensam.\nPer-Ola: Som vi ser det har vi inget att förlora på en gemensam konferens. När det gäller FA, som delvis har en annan medlemssammansättning, kan det möjligtvis upplevas att konferenserna blir allt för arkivnördiga och lite väl inriktade på institutioner.\nTorgny: I början av ett sådant här samarbete kan medlemmarna i respektive organisation vara lite återhållsamma med sina egna frågor. Det lossnar alltmer. När FA höll sitt årsmöte var det nästan ingen som lämnade lokalen av dem som inte är FA-medlemmar. NAF:arna fick verkligen inblick i FA:s inre arbete och frågeställningar.

Christina Sirtoft-Breitholtz arbetar med en utredning om ett närmare samarbete mellan föreningarna. Vad blir nästa steg?\nPer-Ola: Under hösten kommer Christina lägga fram resultatet av förstudien till en referensgrupp med representanter från de båda föreningarna. Beroende på vad medlemmarna sagt i frågan fattar vi beslut om hur vi går vidare.\nTorgny: Oavsett hur vi går vidare så har vi en väsentligt bättre grund att stå på när det gäller samverkan och förståelse. Samtidigt har våra medlemmar fått en inblick i hur deras riksorganisationer funderar över framtiden. Det stärker oss som organisationer. Hela den enskilda arkivsektorn vinner på samarbete.

Vilken var den mest uppskattade programpunkten under konferensen?\nPer-Ola: Den mest uppskattade programpunkten, som jag missade men som alla talade om, var Bosse Carlgrens berättelse om sitt framgångsrika och varierande yrkesliv, Smurfer och helvetes jävla skit. Företagsarkivet »Ord och bild« tar form. Hans personarkiv är samtidigt ett företagsarkiv – och vilket arkiv! Just egenföretagararkiv är så ovanliga och svåra att få in till arkivinstitutionerna. Det presenteras på annan plats i detta nummer av Arkiv, i serien Personarkiv.\nTorgny: Min största aha-upplevelse var vandringen i arkiven. Samspelet mellan det nördiga arkivslitet, tillfälligheter samt engagerade personer som ser storheten i det lilla. Berättelsen om Therese Andreas Bruce tog jag till mitt hjärta. En sällsam historia om en flicka som i början av 1800-talet deklarerade att hon inte kan leva om hon inte får leva sitt liv som man. Skildringen om hennes liv är en spänningsroman som jag slukade direkt. Sedan var naturligtvis också miljön för konferensen en attraktion. Jag ser Gotland som en bra plats för ett kommande AVEC-arrangemang. 

”\u0007Arkivarier besitter en unikkompetens som många efterfrågar.”\n”\u0007Det märks alltmer att vi har mycket att vinna på att samarbeta mer över föreningsgränserna.”

Bildtext: Torgny Larsson, ordförande för Folkrörelsernas arkivförbund

Per-Ola Karlsson, ordförande för Näringslivsarkivens förening: NAF och FA

Text och bild Karin Englund karin.englund@tele2.com