ANNONSER

Stadshuset PL34

När kriget var nära

Stadshuset intar en särställning bland Stockholms offentliga byggnader. Hur många besökare har inte satt sin fot här, i denna Ragnar Östbergs storartade skapelse, sedan invigningen för 90 år sedan? I dess vindlande arkiv har Martin Ståhl hittat en akt som visar att katastrofhantering inte är ett nytt fenomen.

I stadshuset är kommunens centrala administration inrymd. Här arbetar politiker och tjänstemän sida vid sida. Här fattas besluten som påverkar vardagen för 900 000 stockholmare. En unik inblick i denna beslutsprocess kan man få i stadshusets arkiv. På hyllorna i centralarkivet samsas långa akt- och protokollsserier från kommunfullmäktige och kommunstyrelsen samt deras underinstanser med otaliga tjänstemannaskrivelser, borgarrådskorrespondens med handlingar om utländska statsbesök och så vidare. Det historiska materialet förvaras hos arkivmyndigheten, Stockholms stadsarkiv, men många äldre handlingar finns fortfarande kvar.

Ett exempel på detta är en akt från kriget, benämnd ”Evakuering av arkivalier”. Akten beskriver fascinerande hur även arkivhanteringen i staden påverkades av kriget, och hur arkivarien fick ställa om hela sitt arbete efter de yttre världshistoriska skeendena. Katastrofhantering är inget nytt fenomen. I väpnade konflikter har arkiv ofta kommit till skada, avsiktligt eller oavsiktligt, och människor har dragit lärdom av detta. Det föll sig därför naturligt att inkludera även arkiven i krisstrategin under beredskapsåren.

I takt med att orosmolnen hopade sig över kontinenten och tonen i stormakternas utrikespolitik blev alltmer aggressiv, utgick på hösten 1938 ett direktiv till Stockholms stads förvaltningar att arkivförteckningar skulle upprättas och skickas in till stadsarkivarien, Bertil Boëthius. I förteckningarna skulle anges vilka arkivhandlingar som skulle evakueras vid krigsfara. Det som så småningom skedde, då kriget väl bröt ut ett år senare, var en flyttaktion av imponerande mått. Det var inte bara i de krigsdrabbade ländernas städer som kulturarvet evakuerades, utan även i Stockholm. Omistliga handlingar från såväl stadsarkivet som från stadens förvaltningar togs föredömligt omhand av stadsarkivets personal och skickades i omgångar till olika depåer, för att sedan år 1943 sammanföras i stadsarkivets nybyggda magasin i Kungsklippan.

De bevarade evakueringshandlingarna i stadshusets arkiv, som utgör korrespondensen mellan stadsarkivet och kammarkontoret i detta ärende, belyser hur noggrant man gick tillväga i identifieringen av vilka handlingar som var speciellt viktiga för verksamheten och som därför förtjänade att evakueras i ett första skede. I korrespondensen kan man tydligt avläsa de tidsmässigt viktigaste hållpunkterna under kriget (angreppet mot Polen 1939, mot Danmark och Norge 1940 samt mot Sovjetunionen 1941 etc.). När läget blev alltmer spänt höjdes beredskap för att evakuera arkivhandlingarna i staden.

Lyckligtvis drogs Sverige aldrig med i kriget, men med facit i hand och med tanke på hur många europeiska städer som fick stora delar av sitt skriftliga kulturarv utplånade i bombräderna, får man nog känna en viss tacksamhet mot de rådiga tjänstemän och politiker i Stockholm som under några år lade ner hela sin själ i att minimera dessa risker i vår huvudstad.

För den intresserade: Stockholms stads arbete med att evakuera sina arkivhandlingar finns intresseväckande skildrat i Britt Hedbergs bok ” Stadens minne – Stockholms stadsarkiv till år 2000”. 

Bildtext: Stockholms stadshus ritades av arkitekten Ragnar Östberg och stod färdigt år 1923. Här en ritning från samma år. Stockholms stads byggnadsritningar utsågs år 2011 till världsminne av Unesco.

Text Martin Ståhl martin.stahl@stockholm.se Foto Stockholms stad

ANNONSER