ANNONSER

Whitworth Hall, University of Manchester

På resa bland arkiv och industrihistoria

Näringslivsarkivens förening ordnade en resa till Manchester under några varma dagar på senhösten 2013. Det blev nedslag i samtliga ABM-sektorer. Vi som reste: Yvonne Bergman, Jonas Dahlberg, Håkan Henriksson, Per-Ola Karlsson, Peter Nordby,
Carita Rösler och Therese Steen.

Vi besökte Mimas, Manchester Information & Associated Services, ett nationellt datacenter placerat i The University of Manchester. Det är det tredje största universitetet i Storbritannien med över 40 000 studenter. På kartan breder det ut sig som ett långt, förvirrande gytter av byggnader. Egentligen är det här två universitet som sammanslogs så nyligen som 2004, men båda har rötterna i industrialisternas 1800-tal.
Värdarna presenterade dels den brittiska arkivdatabasen, the Archive Hub, dels arkivariens yrkesroll i den digitala miljön. Tankarna går snart till vår svenska NAD (Nationell Arkivdatabas). The Archive Hub har inte sin bas i det nationella arkivväsendet, som i Sverige, utan i den akademiska världen, vid The University of Manchester. Finansieringen kommer från fonder inriktade på utbildning och från regeringsdepartement.
Hemma i Sverige prövar jag båda databaserna och ser vad jag upplever för skillnad. Ambitionen är rätt högt ställd i ”the Hub”. Den har som sin grund att ge beskrivningar av arkivbestånden i löptext. Användarna får uppräknat olika handlingstyper som finns, och därtill deras potential för forskare. Korta biografier och historiker finns införda. Även hänvisningar till ämnen, platser och personer förekommer.

NAD drar fördel av att det redan funnits färdiga arkivförteckningar att lägga in. När jag söker på respektive lands tionde största stad, i landets egen arkivdatabas, får jag ett sökresultat som gör mig konfunderad. Norrköping ger fantastiska 336 181 träffar i NAD. Storbritanniens motsvarighet, Newcastle ger betydligt mindre träffbild i ”the Hub”: 2 174 st. Vad kan skillnaden bero på? Jag bedömer att just volymanmärkningarna i NAD står för många träffar i det svenska testet.
När jag sökt vid olika tillfällen i båda databaserna känner jag mig långt ifrån fullärd i någon av dem. Hittar bäst i NAD – kanske för att jag är svensk? En skillnad som blir tydlig är i hur de båda databaserna förvaltas. NAD ger intrycket av att en väl avgränsad arbetsinsats har grundlagt databasen och att den sedan dess har sett ungefär likadan ut: samma storlek, samma innehåll. The Archive Hub verkar vara ett kontinuerligt fortgående projekt, med insatser från kollegor runt om i England.

”Britains most hated bank” säger mr Nick Webb, om sin arbetsgivare, Barclays Bank, och just det tillmälet fick banken under 2009 i en rankning av bankerna i Storbritannien. Det visar sig att några av de största brukar turas om på förstaplatsen år för år. Det hela kan sammanfattas så: en stor bank får fler klagomål än en liten bank. Barclays Bank skapades av två guldsmeder i London 1690. Ett tag spred sig ett rykte att banken på 1700-talet varit engagerad i slavhandeln. Historien visar någonting annat. Kväkare grundade den engelska antislaverirörelsen i London 1787; kväkare var också drivande i Barclays Bank under 1700-talet. 1968 kom efter ett par uppköp under seklernas gång det som en gång varit Heywood´s Bank till Barclays. Heywood´s hade under 1700-talet byggt sin rörelse på slavhandlarpengar i viss utsträckning. Så det fanns en rot ändå.
Jag förstår snart att Nick Webbs enhet idag fungerar som en sorts sanningskommission hos banken. Enheten ska ge svar oberoende av vad ledningen tycker om svaret. Naturligtvis finns det uppgifter som måste sekretessbeläggas, av hänsyn till privatpersoner eller affärer till exempel. Bankens arkiv har gått från slutenhet till att närma sig kunden direkt, i en medveten strategi att bättra på bankens rykte. Om arkivets möjligheter säger Nick: ”you´ll be amazed over what researchers will find”.
Stacy Capner delar ut ett par trycksaker på walesiska och med engelska på baksidan. Eller om det är tvärtom.” ’Edrych ar Ddiwydiant Cymru trwy Archifau’ – Looking at Welsh Industry through Archives”. Minoritetsspråket omhuldas lokalt idag. Även Stacy Capner, inflyttad från Liverpool, har försökt lära sig det. Hon är Business Archive Development Officer vid Archives and Records Council Wales, utgivare av foldern.
Wales har en rik industriell historia. Andra platsen efter England i den industriella utvecklingen i världen år 1851. Vid den tiden talade arbetarna vid de betydelsefulla kolgruvorna walesiska, men invandringen från övriga England under ett par decennier före första världskriget tippade över till engelskans dominans. Där fanns inte bara kol. Metallgruvorna utgjorde också en del av den tunga gruvindustrin, men länge visste man inte var arkiven efter dessa fanns. Projekt som Stacy deltagit i har syftat till att förteckna, tillgängliggöra samt marknadsföra arkiven efter industriella verksamheter i Wales. Hon är den första att ägna sig åt detta i landsdelen. Inga privata näringslivsarkiv finns, men arkiv från företag ”though held in private hands”. Lägg därtill bestånd i offentliga arkiv. Näringslivsarkiven berättar också om människorna och samhället, inte bara om teknisk och ekonomisk utveckling. Samarbete över hela Wales, mellan arkivinstitutioner, företag och andra har varit ett ledord. Stacy citerar Helen Keller: ”Alone we can do so little, together we can do so much”.
Great Western Warehouse är en relativt sent uppförd byggnad (1880) i MOSI:s (Museum of Science & Industry) stora kulturreservat, den gamla Liverpool Road Station. Än idag används delar av huset som lager, men numera för museet och dess samlingar. Järnvägsvagnar kunde köras in i huset och lastas av och på: man ser spår av detta nere i arkivlokalerna än idag.

Under en promenad längs en av sidorna på MOSI:s lagerbyggnad från 1880 syns genom glasväggarna rad efter rad av stora, gamla maskiner. Föremål och inte bara lastgamla sådana är en styrka för museet. Exponeringen är överraskande generös. Här kan man låna ett gammalt föremål, bära omkring det eller sitta och fingra på det.
MOSI är vidsträckt: fem stora stationsbyggnader. Det tar tid att ta sig genom hela museet.
Arkivet har visat sin styrka i att kunna göra research till bakgrunden till andra enheter, t.ex. när det gäller föremål. Här finns historier. En landar ända borta i Västafrika med hur resande textilentreprenörer på 1900-talet blev imponerade av de mycket vackra tyger som tillverkades av kvinnorna i området. De värvade ett antal kvinnor till fabrikerna i Manchester och började marknadsföra engelsktillverkade tyger tillbaka till afrikanerna. Efter en tid kom de värvade kvinnorna underfund om hela produktionsprocessen. Är det överflödigt att berätta att de blev arga och sa upp sig?
En öppen plats efter vandring genom kvarter med butiker och pubar. Mittemot det futuristiska National Football Museum. En grind genom muren av sandsten och tegel. Humphrey Chetham skrev en instruktion i sitt testamente från år 1651 till bibliotekarierna: ”to require nothing of any man that cometh into the library”. Det första offentliga biblioteket i England var skapat. En murrig, fantastisk bibliotekssal med höga takbjälkar, inglasade hylldörrar och grindar. De sistnämnda byggdes vid mitten av 1700-talet för att besökarna inte skulle stjäla med sig böckerna de läste. Innan dess hade man kedjat fast varje bok som beställdes ner från hyllan för läsning.

Huset var redan gammalt när bibliotekarier och låntagare drog in: en intilliggande matsal från sen medeltid har bevarats intakt med höga väggar av mörkröd sandsten. Intrycket är nästan filmiskt. Turligt nog överlevde salen en tjutande nazibomb som landade vid sidan om under slaget om Stor­britannien.
Chetham är en plats för läsning och berättelser. Här finns den om Karl Marx och Friedrich Engels som suttit i samma burspråk. Mer moderna berättelser har också fogats till biblioteket, särskilt genom donerade samlingar.
Palace Hotel, huset där vi bodde under vistelsen i Manchester. Entréhallen är sakral-pompös, matsalen pompös-elegant. Huset uppfördes för ett försäkringsbolag på 1890-talet och är listat bland historiskt intressanta byggnader i staden. En populationsforskare i USA har beräknat att ett Stor-Manchester var den nionde största staden i världen år 1900. Staden var stor. Och kosmopolitisk. Många nationaliteter från hela världen hade funnit sin väg hit, och flera grupper var sysselsatta med handel.
1843 hade den svenska industrimannen Carl Gerhard Bolinder en lärlingsperiod i Manchester. I ett brev till sin bror i maj skriver han:
”Här är en sådan oräknelig mängd av bomullsspinnerier, sawmills, hin och hans mor, att jag verkligen kan bli förbryllad i skallmejan där jag strövar på gatorna. Från mitt rum där jag kommer att bo är fönstret åt en öppen plats och Bridgewater Canal, och även ser jag två stora bomullsspinnerier. Kan jag vara lycklig att hava fullt arbete här i sommar, skall denna min tour i Manchester bliva den bäst använda skoltid för mig. Jag är glad, ja mer än glad, broder!”. 

Palace Hotel uppfördes ursprungligen för ett försäkringsbolag på 1890-talet och är listat bland historiskt intressanta byggnader i Manchester.

Palace Hotel uppfördes ursprungligen för ett försäkringsbolag på 1890-talet och är listat bland historiskt intressanta byggnader i Manchester.

Great Western Warehouse är en relativt sent uppförd byggnad i Museum of Science & Industrys stora kulturreservat. Än idag används delar av huset som lager, men numera för museet och dess samlingar.

Great Western Warehouse är en relativt sent uppförd byggnad i Museum of Science & Industrys stora kulturreservat. Än idag används delar av huset som lager, men numera för museet och dess samlingar.

Vidare läsning

Böcker
• Bolinders – en svensk verkstad av Torsten Gårdlund (1945).
• History of Barclays Bank Limited by P. W. Matthews & Anthony W. Tuke (1926).
• Rich Inheritance. A Guide to the History of Manchester by N. J. Frangopulo & G. B. Hindle & L. Wharfe (1962).

Webbplatser, artiklar och texter på internet
• Archive Hub.
archiveshub.ac.uk
• Barclays.
group.barclays.com
• Barclays admits possible link to slavery after reparation call by Nick Mathiason. The Observer.
theguardian.com (2007).
• Chethams Library.
chethams.org.uk
• Great Western Warehouse, Museum of Science and Industry by David Dixon. Geograph, photographic archive of Britain and Ireland.
geograph.org.uk (2012).
• MOSI (Museum of Science and Industry).
mosi.org.uk
• Refuge Assurance Building . Wikipedia. en.wikipedia.org. (2014).
• The Most Hated Banks in Britain by Harvey Jones. Lovemoney.
lovemoney.com (2009).
• The University of Manchester.
manchester.ac.uk
• Top 10 Cities of the Year 1900, by Matt Rosenberg. About.com. Geography.
about.com (2014).
• Wales History. The Industrial Revolution. BBC.
bbc.co.uk/wales/history (2007)

Efter en tid kom de värvade kvinnorna underfund om hela produktionsprocessen. Är det överflödigt att berätta att de blev arga och sa upp sig?

”Ett tag spred sig ett rykte att banken på 1700-talet hade varit engagerad i slavhandeln. Historien visar någonting annat.”

Text Jonas Dahlberg jonas.dahlberg@naringslivshistoria.se Foto Wikimedia Commons

ANNONSER