ANNONSER

P4192846-Edit-KathPragDörrNy

Porträttet Katharina Prager – mångsysslande entreprenör och arkivarie

Hon har drömt om att bli festfixare och byggnadsantikvarie, hållit på med improvisationsteater och jobbat med arkivens betydelse för demokratifrågor. Sedan tretton år tillbaka driver hon sin egen arkivfirma som idag har tio anställda.

Först hade jag planer på att bli byggnadsantikvarie eftersom jag är så intresserad av gamla byggnader, säger Katharina Prager när vi möts över en fika. Efter Berlinmurens fall märkte jag hur stadens gamla hus hade fått stå orörda trots att människor hela tiden hade bott i dem, till skillnad från Stockholm där man hade bevarat sina gamla byggnader genom att restaurera dem i olikfärgade pastellnyanser.
Att reflektera över de olika sätten kulturarv bevaras är typiskt för Katharina Prager.

Av olika anledningar blev Katharina aldrig byggnadsantikvarie. I stället hamnade hon på kulturvetarlinjen med inriktning på arkivvetenskap.
Katharina jobbade på en rad olika nämnder, och under hennes tid på Omsorgsnämnden under 90-talet skedde något som var av vikt för hennes karriärval. Mitt under den brinnande debatten om ”värstingarnas” seglatser – som av vissa medier framställdes som oförtjänta belöningar bekostade av skattemedel – hade Katharina tillgång till material som visade en annan verklighet. Dessa tonåringar, menar hon, hade knappast fått sina resor gratis. I stället hade de ”betalat dyrt” hela sina liv. Insikten om den komplicerade sanningen som dolde sig bakom mediernas förenklade rubriker gjorde henne ödmjuk, samtidigt som den fyllde henne med handlingskraft.
En annan tid som Katharina speciellt minns, är arbetet med internationell utbildning som hon deltog i under sex år. Det var ett projekt finansierat av SIDA där Riksarkivet ur ett
hundratal ansökningar hade valt ut 25 personer från en rad olika länder, för att delta i en kurs med tyngdpunkt på sambandet mellan arkiv och demokrati. Katharina minns det som en inspirerande period i sitt yrkesliv.
Även om dessa komplicerade frågeställningar sällan gör sig påminda i hennes dagliga uppgifter, så tillför vetskapen om dem något till hennes jobb. Hur det än är, säger hon entusiastiskt, så är hennes arbete aldrig tråkigt. Smått blandas med stort, och för att verkligen få saker och ting att hända i arkiven krävs kunskaper utanför de rent arkivvetenskapliga. Att ha förståelse för mekanismerna som styr en arbetsgrupp är till exempel en viktig del. Inte för att förstå arkiven som sådana, utan för att stötta och hjälpa de som jobbar med dem.

Katharina får vägen från anställd arkivarie till chef över sitt eget företag, att låta som en slump, men något i hennes personlighet motsäger detta, och man anar att även hennes orubbliga beslutsamhet kan vara en bidragande orsak. Under hennes anställning på Familjebostäder, föreslog någon att hon och ett par kollegor i branschen skulle söka pengar från SABO, för att finansiera skrivandet av en bok om Bostadsföretagens dokumenthantering. Katharina nappade, tog tjänstledigt och skrev boken tillsammans med Sara Naeslund och Viveca Nyström. Den blev en riktig snackis i branschen och de belönades med en resa till Amsterdam och blev inbjudna att föreläsa på Stockholms universitet, Men istället för ett föredrag om boken höll de en föreläsning om arkivariens yrkesroll.

Sex månaders tjänstledigt blev tre och vips var Katharina egen företagare. Sedan dess har det rullat på. Svårigheter avskräcker henne inte. Antingen klarar man av dem, eller också inte, tycks hon mena. Går det inte får man släppa taget och gå vidare. Kanske har livet lärt henne detta. Född i Wien av en svensk mamma och en österrikisk pappa kom hon till Sverige från Tyskland som sjuåring. Hon menar att hon då var tvungen att ompröva allt som hon tidigare hade lärt sig. Kanske gjorde den tidiga omställningen att hon lärde sig att tänka utanför ramarna vilket hennes taktik för att marknadsföra sig är ett bra exempel på. Att vara bra på att göra reklam för sig, resonerade hon, handlar om att kunna anpassa sig till olika situationer, och vad kan då vara mer lämpligt än improvisationsteater? Sagt och gjort, hon anmälde sig till en kurs (trots att hon aldrig lyckades övertyga sin revisor om att den borde gå att dra av på företaget). 

Bildtext: Katharina Prager
Katharina Prager bor på en liten restaurerad bunkerbåt från Gävle varv i Tampas marina i Stockholm. Där kan hon utöva sitt intresse för ”byggnaders” bevarande. Sin hemliga dröm om att jobba som festfixare när hon vid sidan om; sambon Viktor är nämligen i nöjesbranschen och har jobbat med både Ladies Night och After Dark.

Text Eva Lupin eva.lupin@braarkiv.se Foto Jim Löfgren jim.lofgren@tam-arkiv.se

ANNONSER