ANNONSER

Recensioner

De Aderton
Svenska akademiens ledamöter under
225 år, Bo Svensén, Nordstedts

13037677_O_5

Boken, som har ett förord av Peter Englund, innehåller en kortare inledningsdel, en omfattande biografidel och ett register.
Inledningsdelen är en bakgrundsteckning som tar upp ledamöternas rekryteringsbas, socialgruppstillhörighet, inbördes släktskap och yrkestillhörighet. Åtta av akademiens 186 ledamöter har varit kvinnor. Selma Lagerlöf invaldes som första kvinna år 1914. Därefter dröjde det 30 år innan Elin Wägner invaldes och ytterligare 30 år innan den tredje kvinnan, Kerstin Ekman, invaldes.
Fördelningen mellan olika yrkesgrupper varierar över tid. Författarna har inte alltid varit den mest dominerande yrkesgruppen inom akademien, speciellt inte i början. Övriga yrkesgrupper som finns representerade är konstnärer, tonsättare, språkforskare, litteraturvetare, historiker, präster, religionsvetare, politiker, ämbetsmän, diplomater och militärer. Antalet präster var högst under det första århundradet och har därefter sjunkit radikalt. Under 1900-talet har religionsvetarna fått inträde.
Ledamöterna presenteras utförligt i biografidelen – stol för stol – i kronologisk ordning inom ramen för varje stol. I en allmän del presenteras grundläggande personalia med yrkeskarriär och skrifter i urval. I en separat del redogör Svensén för ledamotens verksamhet inom akademien. Varje presentation avslutas med information om den tidpunkt då personen i fråga invaldes i akademien, om priser och utmärkelser tilldelade av akademien och eventuella minnesanteckning i Svenska Akademiens handlingar.
Översikten av akademiens sammansättning vart femtionde år speglar förändringar inom akademien och det omgivande samhället. Analysen av detta återstår dock för läsaren att göra själv. Boken är rent deskriptiv och har som syfte att tjäna som en sammanställning av uppgifter om ledamöterna.

Soili-Maria Olli

______________________________________________________________________________

Skolväsendets källor
Lars Wickström, Riksarkivet

Omslaget-till-recension

På Riksarkivets kan man forska om skolpolitik och skolväsendets framväxt eller söka efter personer eller skolor. Som ingång till dessa arkiv som rör skolväsendet kan den här boken vara till god hjälp. Lars Wickström är förste arkivarie vid Riksarkivet och beskriver hur skolväsendet har varit organiserat, vilka olika myndigheter som har ansvarat för skolfrågorna och vilka arkiv som berörs. Man får veta hur man söker i olika handlingar, som ritningar över skolhus, räkenskaper och statistik över utbildningar.
Som arkivarie vid TAM-Arkiv vill jag gärna lyfta fram lärarorganisationernas rika arkivbildning. Webbplatsen Lärarnas historia bygger på dessa arkiv, som omfattar lärarföreningar och fackförbund på riksnivå från 1850-talet och fram till idag. Skolväsendets källor blir en mycket god referens att lägga till för våra forskare.

Jim Löfgren

I Frihetsparken, mitt i staden, har man byggt en festlig tältstad där mässan hålls. Det är uppläsningar, workshops och diskussioner under fyra intensiva dagar i september. Ett tema som återkommer ofta i diskussionerna är eftervalsvåldet. Valresultatet i december 2007 ledde till en våg av våld då över tusen personer miste livet och många fördrevs från sina hem.
I seminarier om ”storytelling” får vi berättelser om hur det var att befinna sig på flykt undan våldet, vecka efter vecka utan att veta riktigt vem som var vän eller fiende.
Under mässans sista session diskuterades våldets rötter och samhällets brutalisering på femtiotalet, då människovärdet devalverades genom britternas krig mot terrorism. Engelsmännens svar på Mau-Mau-upprorets grymheter blev en oproportionerlig reaktion för att skydda de vita farmare och landägare som slagit sig ner på Kenyas bördigaste marker. Trettiotvå farmare dödades av Mau-Mau. Hundratusentals kenyaner förflyttades – fördrevs – från sina hem, mer än tolv tusen kenyaner dödades och över tusen kenyaner hängdes. I förlängningen fanns planer på ett segregerat samhälle, som i andra länder med trevligt klimat och bördig jord, Sydafrika och Rhodesia, där apartheid genomfördes. I Kenya lanserade den brittiska administrationen ”separate development” som en bra idé.
Historikern David Andersson har gått igenom de tusentals akter som finns omsorgsfullt bevarade av den brittiska kolonialadministrationen och som nu förvaras i Kenyas riksarkiv. Ur dem växer berättelserna fram om en rättslös tid med en välfungerande administration, i våldets och förtryckets tjänst. Han skriver om forskningsresultaten i boken ”History of the Hanged” (Phoenix förlag).
”Vi måste börja tala mer om vad som hände då”, säger Muthoni Garland, en av bokmässans arrangörer, ”det finns så mycket man tigit om, all brutalitet mot kvinnorna, all förnedring som varit för skambelagd. Nu börjar berättelserna komma. De finns som en bakgrund, vi behöver den delen av vår samtidshistoria för att förstå idag bättre. Men vi måste inse att det är historia. Nu kan vi inte skylla allt på kolonialismen, nu är det vi själva som måste ta itu med våra problem.”

Karin Englund

(Citat):
There is no purity in my people
I come from everywherae
You tell me I must hate and kill
Must I cut off my tongue?
Then tell me this,
How do I mutilate my soul?
Ur diktsamlingen Must I cut off my tongue? av poeten Sitawa Namwali (Storymoja förlag).

ANNONSER