ANNONSER

Recensioner

En resa i tiden UFO-Sveriges historia 1970-2010,  håkan Blomqvist

En resa i tiden
UFO-Sveriges historia 1970-2010,
håkan Blomqvist

Riksorganisationen UFO-Sverige firade 40-års jubileum 2010 och gav då ut boken En resa i tiden, UFO-Sveriges historia 1970-2010. Det har funnits 130 UFO-föreningar i Sverige. Vägen till en riksorganisation har kantats av interna konflikter om ledarskap och ideologi samt problem med den utåtriktade verksamheten. Rörelsen har haft två falanger – en med new age- inriktning och en med ambitioner till vetenskaplig dokumentation. Organisationen blev medlem i Folkrörelse-arkivens förbund 1993 och fick samma år bidrag från Riksarkivet för inköp av

arkivmaterial. Arkivet för UFO-forskning gick med i UFO-Sverige 1986. Flyttningen av UFO-Sveriges rapportarkiv till Arkivet för UFO-forskning i Norrköping, i maj 1989, skapade en centraliserad forskningsenhet.

Mot slutet av 1980-talet uppstod en ny våg av new age-ufologi i Sverige, samtidigt som rörelsen försökte bli mera inriktad på seriös undersökning. Målen och ideologin blev dock diffusa. Flera styrelseledamöter och 80 procent  av medlemmarna avgick. Det nya samarbetet med föreningen för psykobiofysik avbröts 1985. Projektet UFO:s rapport-
erings- och datasystem havererade ganska snart. Föreningen UFO luftrumsbevakning som bildades 1988 fick dock stor uppmärksamhet av media 1988-92. Den mest betydande forskningsinsatsen under 1980-talet var Hessdalenprojektet, som baserade sig på en dramatisk ökning av iakttagelser i Hessdalen i Norge 1981.

I boken presenteras en kavalkad av personer som har varit aktiva inom rörelsen. En av eldsjälarna, Clas Svan, kom mot slutet av 1990-talet att bli en banbrytare inom ufojournalistiken. 1990-talet innebar en tydlig profilering för den vetenskapligt kritiska linjen för hur ufofrågan skulle hanteras och ett tydligt avståndstagande från den nyandliga new age-ufologin. De senaste två decennierna präglas av ökad interna-tionalisering.

Boken har fler bilder (143) än sidor (102), ett register över lokalföreningar, medlemmar och platser för årsstämmor, samt ett personregister.

Soili-Maria Olli

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

300 år i livets tjänst Svenska Barnmorskeförbundets jubileumsbok 2011, Margareta Rehn &  Donald Boström

300 år i livets tjänst
Svenska Barnmorskeförbundets
jubileumsbok 2011, Margareta Rehn &
Donald Boström

I samband med att Svenska barnmorskeförbundet firade 125 år gav man ut en praktfull jubileumsbok. Yrkets uppgift är naturligtvis lika gammal som mänskligheten men det var först år 1711 det första barnmorskereglementet gavs ut i vårt land, som sa att barnmorskor skulle utbildas och examineras. Jordegummorna i Stockholm fick då svära en ed. Man lovade att alltid bistå födande kvinnor, fattiga som rika, höga som låga, att aldrig avslöja det som sades i förtroende och att alltid hjälpa sina kollegor. Utbildningen och den läkarvetenskapliga grunden blev framgångsrik i sitt mål att minska mödradödlighet och dödfödslar. På TAM-Arkiv i Alvik, finns Barnmorskeförbundets arkiv med värdefulla historiska dokument av vilka flera återges i denna bok, tillsammans med bokens utsökta bildmaterial. Bland annat kan vi se barnmorskan Anna Greens dagbok, en journal som påbörja-des 1881. Av den framgår det att det förekom hemliga förlossningar där modern kunde anges som ”okänd”. Man kan läsa om Barnmorskeförbundets grundare Johanna Bovall Hedén och om tidskriften Jordemodern, som från 1888 och till dags dato behållit samma namn och format. Boken innehåller vidare berättelser och

reportage om kvinnoliv, barnaföderskor och barnmorskor i Sverige och andra delar av världen, från då till nu.

Anders Gidlöf

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Övervakning för rikets säkerhet Svensk säkerhetspolisiär övervakning av utländska personer och inhemsk politisk aktivitet, 1885-1922, Jenny langkjaer

Övervakning för rikets säkerhet
Svensk säkerhetspolisiär övervakning av utländska personer och inhemsk politisk aktivitet, 1885-1922, Jenny langkjaer

Om man vill studera arbetarrörelsens mötesverksamhet i Stockholm från 1880-talet och framåt är Stockholmspolisens arkiv en bra källa. 1885 fick polisens kriminalavdelning i uppdrag att övervaka och rapportera från mötena. Sex år senare hade verksamheten ökat till 169 övervak-ade möten på ett år. Från ett möte finns en skiss bevarad över hur poliserna skulle placeras i salen, där över trettio poliser är strategiskt utplacerade så att de skulle kunna följa allt som sades. Vanligtvis var det dock bara ett par poliser per möte.

Jenny Langkjaer har forskat om detta och disputerat med avhandlingen Övervakning för rikets säkerhet. Hennes slutsats är att övervakandet verkar ha blivit en självgående verksamhet, vars syfte var att producera rapporter. Inte att analysera dem, inte att rapportera vidare, inte ens i någon större utsträckning att använda det insamlade materialet i rättegångar mot personer som misstänktes för omstörtande verksamhet.

Många rapporter har ett innehåll som får en att undra om inte kriminalarna i hemlighet tyckte att hela övervaknings-idén var lite löjlig. Från en fredsjulotta rapporteras att: ”…fröken Inga Berentz framträdde och sjöng visor om ‘små flickor på promenad’; ‘om en bil och ett ekipage’; ‘om min lilla tant’ samt en
kuplett ur operan ‘Pariserlif’.” Samt att såväl föredrag som musiknummer applåder-ades kraftigt, särskilt fröken Berentzs visor.    

Övervakningen skildras också i en artikel av Jenny Langkjaer i tidskriften Arbetarhistoria (2009:4). Den avslutas: ”Relationen var den mellan en detektivkonstapel som själv genom sina hårda arbetsvillkor måste ha undrat om han var på rätt sida i striden, och de politiskt engagerade som kanske förstod hans belägenhet. Relationen var den mellan ett yrke och ett annat, som i vardagligt slit vande sig vid varandra, när år lades till år, föredrag till föredrag och mötesrapport till mötesrapport.”

Karin Englund

ANNONSER