ANNONSER

Värdefull kontroll

Arkivet existerar för att spara myndigheters och organisationers information. Men det finns också för att bevara vår egen historia, för att kunna använda vår historia idag.

Vi bevarar dåtiden och nutiden för framtiden. Men hur ska vi veta vad som är rätt att spara och vad som går att kassera utan problem? Den här frågan har arkivarier brottats med sedan det tidiga 1900-talet. I arkivsammanhang talar man om att bevara och gallra när man diskuterar värdering. Vad det handlar om, oavsett om fokus är gallring eller bevarande, är värdering av information. Vilken information anses värd att behålla i framtiden och varför? Kärnan inom värdering är därmed kontroll. Kontroll av arkivet och vad som finns i det, samt kontroll över historiska händelser och våra egna minnen. Det är här det händer. Det är här historien kontrolleras och bevaras med hjälp av arkivariens värdering och bedömning. Från objektiv till subjektiv, från passiv till aktiv, rollen som värderare har blivit arkivariens främsta.

Arkivarien Hilary Jenkinson var en av de första att diskutera arkivhantering och arkivariens roll under 1900-talet. Hans bok Manual of Archive Administration från 1922 har länge setts som en av hörnpelarna i den grund som den moderna arkivarien står på. Boken skrev Hilary efter att ha sett hur de krigsarkiv i Storbritannien han jobbade med överbelamrades med handlingar. Det fanns ingen ordning, ingen kontroll, och detta var något som måste åtgärdas. Dock var det hans åsikt att arkivarien endast var en vårdare av arkivet och subjektiva åsikter om vad som skulle sparas och inte hade ingen plats där. Sådant bestämdes istället av organisationens administration.
Dessa tankar kom att utmanas av amerikanske arkivarien Theodore Roosevelt Schellenberg som 1956 publicerade boken Modern Archives: Principles and Techniques. Han hade fått uppdraget att reda ut den stora röran som de amerikanska arkiven drogs med. Efter en resa till Australien insåg han att lösningen låg i den tidigare nedvärderade subjektiva värderingen av handlingarna. Theodore listade därför olika värden som existerade i handlingarna. Genom att fastställa dessa värden kunde arkivarien lättare se vilka som kunde bilda ett arkiv som var representativt för sin arkivbildare. Detta innebar att arkivarien blev mer aktiv och fick mer makt i arkivet. Värderingsteorin hade nu gjort sitt intåg i arkivvetenskapen och arkivarieyrket.

Idag verkar arkivarier i väst inom ett ifrågasättande yrkesklimat där gamla regler inte helt och hållet gäller. Det finns en större plattform för diskussion av arkivets funktion och hur man bäst kan hantera den information som strömmar in. Syftet med dessa diskussioner är att hitta nya tekniker för att värdera information på ett sätt som är av värde för både organisationen, samhället och forskaren. För det är trots allt det värderingsteorin är: en teknik för att hålla arkivet i schack. Genom att värdera information innan det kommer till arkivet kan arkivarien säkerställa att enbart ”rätt” information hamnar där. Men vad är då rätt information? Finns det inte en risk att vi använder oss av ett alltför subjektivt öga och enbart sparar det vi själva anser vara värt något?
Det finns alltid en risk att man gallrar ut något som senare visar sig innehålla information av värde för organisationen eller forskningen. Det är därför det krävs en balansgång mellan subjektivitet och objektivitet. Genom att samarbeta med organisationen och genomföra gemensamma analyser av handlingarna för att hitta dess värden kan man komma en bit på den gyllene medelvägen. Att värdera handlingar är att utöva kontroll och det ligger på arkivarierna att inte utöva den godtyckligt. Det är trots allt därför det finns lagar att förhålla sig till, rekommendationer från Riksarkivet och ett krav att ingenting får gallras utan att en gallringsutredning gjorts och godkänts. Att kontrollera vad som finns i arkivet är viktigt, men man får samtidigt inte glömma bort att man verkar både i lagens och samhällets tjänst.
Värderingsteorin har påverkat hur man ser på arkivet i stort och informationen som finns däri. Dessutom har den hjälpt till att förändra arkivariens roll och syn på sig själv och arkivet. En modernare arkivarie har med tiden växt fram. Kallet att enbart vårda har med tiden ersatts av ett kall att vara ett aktivt kugghjul i arkivets maskineri. 

Text: Hillevi Arvidsson hillevi.arvidsson@hotmail.com

ANNONSER