ANNONSER

3_SE_SSA_0174_NS37_1855_0001_ssakrO108124_detalj_001

FN-orgAnet Unescos Världsminnesprogram

Unescos medlemsländer utser byggnader och naturobjekt till världsarv, men arbetar också med annat bevarande av kulturarv. I programmet Memory of the World handlar det om dokumentarvet.
Text Kerstin Lundman

FN-organet Unesco är kanske mest känt för att medlemsländerna i Unescos regi har kommit överens om att det finns ett ”världsarv” och att byggnader och naturmiljöer kan vara en angelägenhet för alla i hela världen, och att vi alla därför har ansvar för att de bevaras för eftervärlden. Världsarvskonventionen är Unescos mest framgångsrika konvention och genom den förbinder sig de undertecknande länderna att bevara sitt kultur- och naturarv.
Sedan juni i år finns fler än 1 000 byggnader och naturmiljöer på den berömda världsarvslistan och de ska alltså skyddas av de länder som nominerat dem.
Av objekten på världsarvslistan kan vi lära oss mycket om människan och människans verk, liksom om den stora mångfalden av naturfenomen som jorden rymmer. Världsarvslistan kan ses som en räcka kapitel i jordens och människans historiebok.
Mindre känt är att Unesco har andra program med syfte att bevara kulturarv. Ett av dessa, ett expertprogram som inte baserar sig på en konvention heter Världsminnesprogrammet, Memory of the World. Inom programmet samlas experter från arkiv, myndigheter, museer och bibliotek och diskuterar hur man ska uppnå programmets tre mål: bevarande, tillgängliggörande och ökad medvetenhet om vikten av att bevara allt slagsdokumentarv: film, enskilda dokument (kartor, kontrakt, manus, samlingar), inristningar på sten, böcker etc.
Många faror hotar dokumentarvet; inte bara försummelser och dåliga arbetsmetoder men också brand, insektsangrepp, censur, resursbrist med mera. Inom programmet talar man därför om att man vill förhindra att mänskligheten drabbas av kollektiv minnesförlust genom att göra bevarandet till en angelägenhet för länderna. Digitala dokument och digitaliseringen av dokument är ett sätt att råda bot på detta, men det kan både vara en lösning och ge upphov till fler problem; medeltida handskrifter som blir tillgängliga digitalt kan få en stor publik och samtidigt skyddas mot slitage. Men nutidens stora mängd digitala dokument reser också frågan om vilka möjligheter som kommer att finnas för att läsa dem i framtiden? Vem ska lagerhålla antikverade datorer för forskningen?
Att bevara dokument är viktigt, inte minst för att ge en sanningsenlig bild av historiska skeden. Det skrivna arvet är av grundläggande betydelse för hur våra samhällen kan utvecklas, för krig eller fred, för motsättningar eller fredlig samexistens.

Till Världsminnesprogrammet finns ett internationellt register över viktiga dokument, där ryms allt från Islands folkräkning år 1703, Beethovens handskrifter, Benz patentansökan för en gasmotor från 1886, en instruktionsbok om att döpa slavar från 1600-talet, den tjeckiska reformationens dokument, Anne Franks dagbok till Che Guevaras texter. Här finns också samlingar som visar på grymhet och ofattbara lidanden som Tuol Sleng Genocide Museum Archives från Kambodja som vittnar om tiden under de Röda Khmererna.
Dokument eller samlingar som finns med i det internationella registret nomineras av ägare, samlare eller olika professionella organisationer. Att finnas med i registret betyder att experterna i Världsminnesprogrammet tycker att dokumentet eller samlingen bär på intressanta berättelser samt att de är välskötta och välbevarade. Däremot innebär registret inget åtagande från Unesco eller landet där de nominerade samlingarna finns.

I många länder finns det nationella kommittéer för Världsminnesprogrammet, också i Sverige. Kommittén utses av Svenska Unescorådet och leds av Riksarkivarie Björn Jordell. Under hösten 2014 kommer en hemsida att öppnas under www.raa.se med en inbjudan att göra nomineringar för en tentativ svensk världsminneslista från vilken möjliga framtida nomineringar till det internationella registret kan hämtas.
Alla våra kulturhistoriskt intressanta byggnader är också är intressanta från ett dokumentperspektiv: utan dokumentation blir den mest imponerande byggnad stum! Det är dokumenten som förmedlar de tankar och idéer som i byggnaden tog fast form.
Vårt samhälle kan inte existera om vi drabbas av den kollektiva minneförlusten, och våra kulturhistoriskt intressanta byggnader skulle förlora en stor del av sin själ utan dokumenten om byggare, ägare, arvstvister och hantverkarräkningar, testamenten, brev, ritningar och kartor. Inget medlemsland i Unesco kan heller nominera till världsarvslistan utan dokumentation! 

Bildtext: Byggnadsritning från 1713. Inlämnad till Stockholms stad av kommissarie Wattrang, som önskade uppföra ett hus vid Bastugatan på Södermalm. Detta är den första registrerade ritningen i en arkivserie som idag, 300 år senare, fortlöpande fylls på genom Stockholms stadsbyggnadskontors bygglovshantering.

”Världsarvslistan kan ses som en räcka kapitel i jordens och människans historiebok.”
”Vårt sam­hälle kan inte existera­ om vi drab­bas­ av den kollektiva minnes­förlusten.”

Monsieur H. Clunet från Lyon ansökte 1897 om Nobelpriset för sin konstruktion av en evighetsmaskin "Le moteur Perpétuel". Ur Alfred Nobels Stärbhus akriv, vol E III:I.

Monsieur H. Clunet från Lyon ansökte 1897 om Nobelpriset för sin konstruktion av en evighetsmaskin “Le moteur Perpétuel”. Ur Alfred Nobels Stärbhus akriv, vol E III:I.

Swedenborgs skalle packas upp i Stockholm efter förvärv vid auktion på Sothebys.

Swedenborgs skalle packas upp i Stockholm efter förvärv vid auktion på Sothebys.

Bröderna Lejonhjärta i en tjeckisk så kallad samizdat-utgåva från 1981. Det skulle dröja till 1992 innan man tillät en officiell utgåva. Astrid Lindgrens arkiv utsågs till värlsminne av Unesco 2005.

Bröderna Lejonhjärta i en tjeckisk så kallad samizdat-utgåva från 1981. Det skulle dröja till 1992 innan man tillät en officiell utgåva. Astrid Lindgrens arkiv utsågs till värlsminne av Unesco 2005.

Här finns mer information om programmet:

http://www.unesco.org/new/en/communication-and-information/flagship-project-activities/memory-of-the-world/about-the-programme/

Här finns information om de svenska objekten i Unescos internationella register för Världsminnen:
www.unesco.se/varldsminnesprogram/
FN-organet Unescos Världsminnesprogram (Memory of the World) startade 1992 och är ett expertnätverk med representanter från arkiv, museer och bibliotek med mera som arbetar för bevarandet av olika slags dokumentarv, i papper och trä, film, foto etc.
Till programmet hör ett internationellt register över dokument och samlingar med internationell räckvidd, The Memory of the World Register.
Sveriges bidrag till registret är: Astrid Lindgrens, Emanuel Swedenborgs, Ingmar Bergmans och Alfred Nobels arkiv samt Silverbibeln och Stockholms Stads Byggnadsritningar.
Svenska Unescorådet har utsett en kommitté som arbetar med svenskt deltagande i programmet.

kerstin.lundman@regeringskansliet.se

ANNONSER