ANNONSER

Porträtt fotoenhetenJohanna Rylander, fotograf på Malmö Museer 2004-

Människan bakom spelen

I tidskriften Arkiv har vi skrivit om vikten att mer aktivt börja dokumentera den svenska dataspelsbranschen. Några som redan har påbörjat ett sådant arbete är föreningen Spelarkivet som sedan 2013 verkar för att samla in, bevara, tillgängliggöra och sprida kunskap om svensk spelhistoria och spelkultur.

Text: Erik Önnevall Foto: Johanna Rylander

Det var Henrik Erngren Othén som fick idén till ett spelarkiv i samband med att han började studera till arkivarie på Göteborgs universitet. Han arbetade tidigare som tv- och datorspelsutvecklare, men arbetsvillkoren var inte de bästa och när Henrik började bilda familj så tog han beslutet att en omskolning var på sin plats. Ett historieintresse samt en allmän kärlek till ordning och reda ledde honom till arkivvetenskapen. Drömmen som växte fram under studietiden var att skapa ett spelarkiv med fokus på dokumenten, handlingarna och historierna kring spelhistorien till skillnad från bevarandet av spel som enbart ett fysiskt medieobjekt.

2013 bildade han tillsammans med Petter Björkstrand och Olle Nordquist på Malmö stadsarkiv ett bolag för att på allvar försöka göra slag i saken. De lyckades få ekonomiskt bidrag från Riksarkivet vilket möjliggjorde en förstudie kring behovet av ett svenskt spelarkiv. Förstudien undersökte svenska spelföretags intresse av att leverera material till ett tänkt spelarkiv och kontakt fördes med allt från små indiebolag till stora etablerade företag. Responsen de fick var positiv och 2014 sjösatte de webbplatsen Spelarkivet.nu. De fick även förstärkning av ytterligare en arkivarie från Malmö, David Osser, och i september samma år bildades föreningen Spelarkivet.

Henrik berättar att en ideell förening tycktes vara den bästa formen att driva ett spelarkiv på eftersom det totala fokuset blir just på dokumenteringen av spelhistorien utan några övriga ekonomiska drivkrafter. På detta sätt slipper spelkulturen konkurrera med övriga bevarandeprojekt som ofta har varit situationen på en traditionell arkivmyndighet. Samtidigt ser Henrik fördelar med ett allmänt utbyte av erfarenheter och idag har samarbeten inletts med både Kungliga biblioteket och Malmö stadsarkiv. Det är till exempel stadsarkivet i Malmö som har sagt ja till att fungera som föreningens depå för det insamlade arkivbeståndet.

Det första arkivmaterialet som samlades in var en intervju med Arne Fernlund, mannen bakom Space Action, ett av de första svenska kommersiella datorspelen. En reflektion som Henrik gjorde efter detta var att det kanske är just de enskilda indieutvecklarna som ett spelarkiv borde intressera sig för i första hand. Dels borde det finnas mycket material bevarat då spelutvecklandet är ett personligt engagemang,  dels finns det även en sårbarhet i materialet då den individuella programmeraren plötsligt på eget bevåg kan byta bana utan att dokumentationen säkras upp av ett bakomliggande företag. Framför allt finns fortfarande chansen att intervjua de första spelpionjärerna som i allra högsta grad är vid liv. Att lyfta fram människan bakom spelet och inte enbart produkten verkar genomsyra Spelarkivets syn på det mångfacetterade området som är spelkultur.

Nästa steg för föreningen blir att finputsa intervjufrågorna de utgår ifrån och att presentera en tydlig struktur för insamlingsprocessen inför spelföretagen. Detta skapar seriositet och tydliggör hur bevarandet går till. Det är även viktigt att upprätta en fungerande avtalsform som spelföretagen kan godkänna. Henrik berättar att de har varit i kontakt med succébolaget Mojang som står bakom försäljningsframgången Minecraft. Sedan bolaget blev uppköpta av Microsoft är det dock oklart hur det fortsatta samarbetet blir. Ett tidstypiskt exempel på hur internationella framgångar eventuellt kan försvåra dokumentationen av betydande svensk spelkultur.

Till vardags arbetar Henrik som e-strateg inom Uppsala kommun, men hans hjärta klappar fortfarande lika starkt för spelvärlden. Framtiden för Spelarkivet spår han som ljus även fast heltidsjobb och familj tar upp en hel del tid för personerna i styrelsen. Föreningen måste ständigt försöka hitta tid till att genomföra fler intervjuer och det råder ingen tvekan om att det finns många spår att följa upp i jakten efter nya berättelser, ritningar, illustrationer och koder. Henrik nämner att arkivstudenter säkert skulle kunna göra betydande insatser och att sådana gärna får höra av sig. Han ser inget värde i att ensam kämpa för att spelhistorien ska bli bevarad utan välkomnar Centrum för näringslivshistorias upprop till dokumentation och samarbeten. Ju fler desto bättre. Tillsammans är det möjligt att bygga ett hem för detta betydelsefulla kulturarv. Pixel för pixel.

ANNONSER